Jag har haft ett par riktigt bra dagar på sistone. Stunder fyllda med nästan filmiskt fantastiska ögonblick, och just nu känner jag mig oerhört nöjd med livet.
Förra lördagskvällen till exempel. Jag och ett gäng gamla klasskamrater drog då ned på en lokal festival och käkade, och sommarvädret kämpade på trots gula löv i björkarna. Under eftermiddagens gång växte vår grupp, fler och fler bekanta anslöt sig, och mot kvällskvisten undrade vi litet om vart vi skulle ta vägen. Efter en funderare drog vi till ytterligare en kompis som bodde i närheten, och vi försökte komma på en plan för att överraska grabben. (Överraskningsmomentet blev det däremot inget av eftersom att han såg oss i fönstret på avstånd...)
Kvällen slutade med att gruppen på 10+ personer hängde i en hörnsoffa designad för hälften av det antalet resten av kvällen hemma hos honom. Vi pratade, spelade spel, blev attackerade av världens gulligaste golden retriver, och massor av annat mysigt. Jag älskar känslan som fanns i rummet den kvällen, känslan av att man hör ihop med en grupp människor. Kunde man spara grupptillhörighet på burk så skulle jag. Kalla mig galen, jag vet!
Ett annat ögonblick i veckan som gått var då jag och en kompis efter en sen träning gick för att köpa apelsinjuice i centrum. Det hade redan hunnit bli mörkt, och på torget träffade vi en annan bekant. Det slutade med att vi tre stod och debaterade politik under stjärnhimlen ett bra tag, och det kändes liksom otroligt. Jag älskar att prata med engagerade människor, och man behöver inte ens stå på samma sida i debatten. Finns det entusiasm och åsikter i en människa vill jag nästan bara krama om denne.
Det som kanske påverkat mig mest under de senaste dagarna är dock min klass. Min nya gymnasieklass är urgullig, klasskamraterna var öppna och välkomnande från första dagen, och det känns verkligen som att jag hör hemma med dem på riktigt nu. Lektionerna flyter mestadels förbi, utom någon enstaka klass här och där som man helst skulle undvika, och skoljobbet känns inte överväldigande på något sätt än så länge. Ibland saknar jag min gamla naturklass, som när jag stöter på dem i korridorerna, men på det hela gör det mig inget. Det känns som att jag hamnat rätt nu, och det är kul.
