Sårvård och Nallesjukhus

I veckan hade vi en grymt spännande föreläsning, och jag blev rätt förvånad av att jag tyckte det var så fascinerande. Vi arbetar just nu med cellens liv och död, och har mest pratat om cancer de senaste dagarna, men vid det här tillfället kom en forskare som studerar diabetessår och föreläste för oss. Visst visades en del groteska bilder, men svårbehandlad sårvård verkar galet intressant. Det kändes helt enkelt mer som min grej, mer än något annat vi läst om under höstterminen, så det var en positiv överraskning.

Jag har faktiskt aldrig föreställt mig att hudvård skulle vara så pass fascinerande. Jag blev till och med nästan lockad till forskarvärlden pga. detta. Märkligt ändå. Dermavenereologi och plastikkirurgi kanske vore något ändå. 

Igår hade vi ett avbrott från de vanliga studierna, och höll i Nallesjukhuset. Massor av förskolebarn från Umeå fick nämligen komma till sjukhuset och ”lära sig gå till doktorn”, och vi fick agera nalleläkare. Iförda landstingspyjamas mätte vi och vägde barnens nallar, vi vaccinerade gossedjurskatter och plåstrade om det mesta som kom ivägen. På plats hade vi även en simuleringsambulans, och ett operationsrum så det var åtminstone för barnen rätt realistiskt. Det var också rätt roligt, och klasskompisarna såg allt bra proffsiga ut med stetoskop hängandes över axlarna. 

 Två bilder från gårdagens nalle-operationer kan ja gdessutom bjuda på

Provet gick som väntat inte riktigt hela vägen. Detta gör mig däremot inte värst nedslagen, jag kommer vara i gott sällskap under omduggan i början av januari, och faktum är att det nog var för den goda sakens skull.

Trumpen är jag verkligen inte, för i eftermiddag fick vi  för första, och förmodligen sista gången fram till sommaren, en helt ledig eftermiddag då en inte behövde ha skuldkänslor för att en inte pluggar. Jag drog till stan, gjorde några ärenden, tog en kaffe med en kompis och lagade storkok till middag.

Julkänslorna har riktigt slagit igång nu, och imorgon åker nog tomteluvan på lagomt till första avsnittet av årets julkalender. Jag är så grymt taggad på Tusen år till Julafton. Det är samma producenter och folk bakom julkalendern som även skapat Historieätarna, något av det bästa som hänt svensk TV.

Mitokondrie-glasyr är vår grej

Lilla Jul

Idag firade jag "lilla jul" med några klasskompisar. Vi pakade pepparkakor, drack glögg och julmust, och försökte stänga duggastressen ute för ett litet tag. Det var riktigt trevligt, och vi lyckades inte bara göra pepparkakor med DNA-glasyr, utan även ett pepparkakshus föreställande vår vanliga föreläsningssal. Ikväll är det bara plugg för min del. Galet mycket plugg. Undrar hur mycket jag kan få in i skallen innan måndag morgon...

Bilder från idag, och fortsättningen på min bildutmaning får komma senare. Nu väntar Eicosanoider på mig...

Tidsbrist

4/7

Imorse dök det upp en katt i vår korridor. Den bor inte här, och ingen i korridoren vet hur den kom in.
Aja, det är la en del av studentlivet.


Denna låt är förövrigt mycket passande livet just nu:

En månad kaos

3/7

Har suttit hela kvällen och försökt greppa vad som hänt de senaste veckorna. Plugget har varit ofattbart på många sätt. På 35 dagar har vi dragit igenom fyra mastiga områden, och nu ska vi fortsätta på samma spår även denna vecka. Jag kan inte fatta att det bara var en månad sedan vi hade vår första dugga. Det går inte.

Mängden information som vi försökt mosa in i våra skallar har jag aldrig varit med om. Det är inte helt klokt. Vi har plöjt minst 502 sidor kondenserad faktatext i våra två kursböcker, haft 4 case, en massa föreläsningar, labbar och nu vet jag knappt vad som är upp och ned i skallen längre.

Vissa säger att det svåra med läkarlinjen är att komma in på programmet, men det kan jag verkligen inte hålla med om. Gymnasiet och högskoleprovet är ingenting jämfört med detta, och T1 ska ju vara den "lätta" kursen...




Nu försöker vi tappra studenter bara att minnas allt det vi försökt lära oss senaste månaden inför tentan, samtidigt som vi har ett nytt case i veckan, och ett helt nytt undervisningsområde som också kommer upp på provet. Men det ska vi nog klara av. Hoppas jag. Eventuellt. Hjälp.

Söndag

2/7

Har haft en grymt lugn plugghelg med vissa adventskänslor. Min granne bakade pepparkakor igår, och med snöstormen utanför har julkänslorna verkligen lagt sig. Tjuvlyssnade till och med på min jul-spellista på Spotify så pass mycket igår att jag drömde om Carola och Michael Buble inatt...

Idag blir det fortsatt dugga-plugg, ska träffa casegruppen på biblan lite senare och gå igenom nästa veckas jobb. Min mamma ska dessutom komma på besök i afton, så jag har visst fullt upp som vanligt.

Utmaning

1/7

Jag blev utmanad av min Skotska extramamma Fiona att lägga ut sju naturbilder i helgen, så det måste jag givetvis fixa!

Igår började det snöa i Umeå, och det håller fortfarande på. Jag behövde dock ta mig till Universitetet även idag, så därför var det bara att bylsa på sig täckbyxor och ge sig ut i snålblåsten... Det var ändå rätt mysigt.

Nej nu räcker det

Eftermiddagen spenderades med case-gruppen, i försk att memorisera diverse förkortningar och samband. Denna vecka arbetar vi med cellkommunikation, och ibland kan man inte hjälpa att stirra sig blind på diverse logiska och ologiska system. Exemplet på bilden ovan är förvånandsvärt talande...

Kolesterol

Nielman Pick typ C, på bilden syns kolesterolansamlingar i hjärnan, vackert men sorgligt

Avslutade ett projekt om kolesterol idag med min casegrupp. Vi träffades tidigt på morgonen, gick igenom allt material innan redovisningen och hade lite lätt panik över vissa frågeställningar. Det slog oss än en gång hur svårt det är att hitta vettig medicinsk information på nätet om kosthållning,  men i slutändan fick vi ändå ihop det. Redovisningen gick faktiskt fint, och efteråt käkade vi lunch och begav oss till ett grupprum på sjukhuset.

Duggan har börjat närma sig, så nu spenderar vi all ledig tid åt repetitionsövningar. Idag repade vi endosomal sortering och diverse enzymer. Jag är verkligen grymt tacksam för mitt case-grupps folk. All kärlek till dem!

Full fart

 

Dessa dagar har varit oerhört pluggpackade. Två till fyra föreläsningar varje dag, minst två timmar grupparbete efter skoltid på Medicinska biblioteket, sedan kommer en hem och fortsätter läsa tills det är dags att sova. Har en tur hinner en med någon extra timme revision på morgonen också... Jag har tur som har en fin case-grupp, de håller mig från att bli helt galen. 

Nu ska jag dyka ned i mastodontverket The Cell igen. Har ett par kapitel att ta mig igenom ikväll.

Halloween

Hade en riktigt fin Halloween-kväll igår. Det är så sjukt roligt med maskerad i min meing, så det är verkligen en av årets roligaste dagar.

Under eftermiddagen av hälften av besökarna på närmsta ICA-butiken utklädda. Vid pastahyllan stod Musse Pigg och valde mellan tagiatelle och spagetti, vid frysboxarna vandrade både påven och drottning Elsa hand i hand, och före mig i kassan betalade en zombie för dillchips. Det är himla charmigt.

Kvällen starade jag hemma hos ett gäng tandläkare, och det var riktigt mysigt. Sedan drog vi vidare och tänkte ta oss till ett av kårhusen, men jag träffade några gamla kompisar på vägen som jag hakade på istället till en korridorsfest. Tre våningar i ett och samma studenthus var smockfulla med utklädda studenter. En kille i kycklingdräkt sprang omkring och kacklade, några disneyskurkar spelade kort vid ett köksbord, två SÄPO-agenter snackade spanska med alla som kom förbi och det var riktigt roligt.

Jag och kompisarna hängde där ett tag, träffade massor med utbytesstudenter och dansade till både Rick Astley och ett "live-uppträdande" av en Carola-lookalike. Efteråt drog vi hem till en av kompisarna och spelade Mariokart, snackade och höll igång alldeles för sent... Det blev sent, med det var grymt kul.

Idag har det mest blivit plugg för min del och lite matlagning. Nästa vecka kommer bli intensiv, så jag försöker åtminstone vara i takt med kursen...

Falukorv...

Sitter på Umeå flygplats och väntar i nästan allt för god tid på att få gå genom säkerhetskontrollen. Kände mig osäker på om jag skulle hitta till flygplatsen, och cyklade hemifrån med en timmes marginal, i verkligheten tog det tio minuter....

Idag hade vi en föreläsning om replikation vilket var intressant, men en inser gång på gång hur lite en faktiskt kan.Gymnasiebiologin och kemin känns så oerhört ytliga nu i efterhand, och jag undrar hur vi någonsin kunde nöja oss med informationen vi fick från våra lärare. Vi nuddade knappt i ämnena, och hur i hela friden kunde vi stressa upp oss över sådana små detaljer och prestationskrav?

Aja.

Idag fick jag även en bit av min världsbild förstörd. I alla mina dagar har jag trott att det är en allmän företeelse att en grillar falukorv över öppen eld när en är ute i skogen. Är en i skogen eller skidbacken och grillar i Sverige så grillar en falukorvsskivor och pinnbröd. Detta känns lika självklart som att Kalle Anka visas på julafton. Detta stämmer dock inte (!) för söder om Östersund är falukorvsgrillning helt främmande! Mina klasskamrater från Stockholm och Göteborg tyckte det lät helt groteskt, och kulturkrocken var total.  Men men...


Förövrigt kan ni kanske ha sett min utbildning i media de senaste dagarna, dock inte i speciellt positiv dager... Under en föreläsning skall nämligen T3:orna i Umeå fått felaktig fakta presenterad, och fått lära sig om att mödomshinnan finns! Några elever i kursen protesterade mot detta, och incidenten uppmärksammades i diverse nyhetskanaler. Genusgruppen på programmet (som jag ingår i) har givetvis tagit allvarligt på detta, eftersom att myten kring mödomshinnan bland annat bidrar till att kvinnor världen över förföljs och mördas. Det har dock blivit lite dålig stämning på Campus eftersom att många anser att incidenten bör ha hanterats helt internt, men förhoppningsvis kommer alla studenter komma till något typ av samförståelse snart. Personligen vet jag inte riktigt hur det borde hanterats, visserligen kommer detta ge universitetet ett sämre rykte, men samtidigt kanske uppmärksamheten bidrar till att fler lär sig att myten är falsk.

Artiklar om händelsen finns att läsa här, här och här.

Jao

Tisdagen spenderades tillsammans med alla T1:or inom hela medicinska fackulteten på universitetet. 450st tror jag de sa att vi var, och trots att vi var en så stor grupp gick det riktigt bra att jobba ihop.
Dagens tema var bemötande, och vi lyssnade på föreläsningar samt samtalade om allt från konflikthantering till andningsteknik. Lite flummigt, men rätt trevligt, och jag fick dessutom hänga med ett par gamla kompisar som går andra  linjer än jag själv. Att träffa studenter inom andra specialiteter än en själv var förövrigt rätt uppfriskande, det märks att vi på programmet snöat in oss rätt väl redan nu efter två månader...

Duggan igår gick fint den med. Vår examinator var rätt avslappnad, så vi i gruppen behövde inte känna oss så spända. Jag fick frågor om Shuttle-mekanik över mitokondriemembran och aminosyror, så det passade mig väl. De värsta frågorna om ren kemi slapp jag alltså, och det är jag rätt glad för. Till tentan i Januari behöver jag nog läsa in mig lite mer på just det.

Placebo

Ett av mina favoritband, Norrlandspoeterna Movits har nu i höst passande nog släppt en låt med medicin-tema. Ibland är tajmingen allt bra härlig.

Den är kanske inte i nivå med Sammy Davis Jr eller Nitrogycerin, men jag tror den kommer växa sig fast.

Två syndrom

Det börjar närma sig dugga nummer ett för oss läkarstudenter här i Umeå. En dugga är ett slags diagnostiskt delprov, som kollar av vilket läge klassen ligger på. Många är riktigt nervösa inför detta prov, men förhoppningsvis går det bra för oss.

Själv känns det dock som att jag lider av impostor-syndrome. Det känns ständigt som att jag inte riktigt hör hemma på universitetet, som att jag egentligen inte kan någonting. I en grupp på nästan 120 personer finns det alltid någon som förstår lärarens resonemang och kan svara på frågor, och ibland känns det som att alla andra elever har ett slags kollektivt kunnande jag inte kan ta del av...

Det stämmer givetvis inte i verkligeheten, men det är lätt att tappa bort sig själv i en så pass stor klass. I själva verket är vi nog alla lika förvirrade och chockade av rena intensiteten på programmet.

Hastigheten är något helt annat än jag upplevt tidigare, men hittills har det varit roligt. I måndags började vi ett nytt Case-arbete om metabolismen, och det avslutades redan imorse då vi hade redovisning. Under dessa tre dagar ska vi alltså lärt oss allt om Citronsyracykeln, B-oxidationen, elektrontransportkedjan,  om shuttlemekanik över membran, om antioxidanter, syreradikaler med mera. Schematiska bilder av metabolismen har jagat mig dygnet runt, i natt vaknade jag upp av en dröm om Cytokrom P450. Det är helt galet och jag älskar det.


Ett annat syndrom har också börjat dyka upp bland oss studenter. Varningstecken för Medical Students' Syndrome/Disease har florerat nu när vi arbetat kring metabolismen, och det är både lite roligt men också skrämande. Detta syndrom är en slags hypokondri som ofta drabbar läkarstudenter då de läser om diverse symptom och sjukdomstillstånd, och att det skulle förekomma även här  var väl inte oväntat...

Kemiväggen

Plugget har minst sagt dragit igång nu. Före denna vecka trodde jag verkligen att jag kunde det här med att plugga, att jag hade tekniken, fokus, och förmågan. Det känns lite som att en har gått in i en vägg av biokemi nu.

Kursen känns inte jättemastig, men det är nog upplägget jag är ovan vid. Föreläsningarna tycker jag går fint, där känns allt material lättförstått och det går rakt in i skallen. Mestadelen av det vi ska lära oss behöver vi studenter dock pressa in i våra huvuden under egen tid, och det är där skon skaver.

Det är svårt att veta vad en ska plugga på eller lägga tid på, när det enda vi har att gå på är ett par meningar i en veckoplan, och att försöka ta sig igenom studielitteraturen är inte heller någon lätt process. Jag trodde ju att jag kunde sådant här, att skriva bra anteckningar har ju varit min grej.

Men men, jag känner igen mig själv i hjälplösheten, och det ger mig en typ av trygghet. Känns idag faktiskt mycket likt mina första veckor utomlands som utbytesstudent för snart tre år sedan. När jag reste iväg till Storbrittanien trodde jag ju också att den upplevelsen skulle gå smärtfritt, för jag kunde ju engelska redan innan. Host! Så var ju inte riktigt fallet, men eftersom att det året ändå gick bra i slutändan bör dessa studier lösa sig även de.


Det har ju dock hänt mycket trevliga saker också sedan jag sist skrev. I helgen träffade jag massor av gamla kompisar från gymnasiet, och det var kul att hänga med dem igen. Har även varit på diverse föreningsmöten, och njutit av höstsolen bäst det gått.

Gott och blandat

Har inte skrivit på ett tag. Annledningen bakom detta är väl två saker, dels att plugget faktiskt dragit igång ordentligt, dels att jag mest gjort personliga grejer som nog inte är speciellt intressanta för er bloggläsare.

Så vad har då hänt den senaste veckan?

Tja, studierna har främst bestått av cellbiologi och organisk kemi. Alltihop har varit mycket intressant, och flera av våra föreläsare har varit imponerande bra. Vi har även haft vårt första "Case" ett slags grupparbete som vi kommer redovisa imorgon. Det är lite tidigt att uttala sig om hur Case-metodiken fungerar, men jag tror det kommer bli väldigt lärorikt. Min case-grupp verkar i varje fall vara väldigt vettig.

Utanför plugget har nollningsaktiviteterna fortsatt, men nu avslutats i helgen. Bland annat har vi spelat brännboll mot jurist- samt ekonomistudenterna, vilket var riktigt trevligt. Tyvärr förlorade vårt lag "Memento Mori BK" i finalen mot juristernas "Lag (2015:169) om brända bollar och slagna trän", men vi var inte ledsna över det.

En liten del av läkar-klacken!

Kvällarna har annars fyllts med diverse möten och häng med både gamla och nya kompisar. Jag har redan blivit indragen i ett par riktigt intressanta projekt som jag verkligen ser fram emot att arbeta med. Det kommer bli en oerhört intressant höst!


I helgen var det förövrigt prideparad i Umeå vilket var fantastiskt roligt! I en timma spatserade hundratals färgglada runt i staden för kärlekens skull. Min grupp delade ut äpplen och dansade till både Silvana Imam och shlagerfavoriter.

 

Småreklam

Fejk-föreläsning

Idag hamnade vi på en rätt rolig med frustrerande lektion. Under eftermiddagen väntade nämligen ett pass i "Repeterande Matematik" och vi studenter fyllde bänkarna för ett snabbpass matte.

Läraren som kom in var märkvärt stressad då hon hade fått en timme på sig att dra igenom exempel på de viktigaste delarna av gymnasiematten. För mig var det ungefär ett år sedan jag läst de aktuella kurserna, och kände att det mesta ändå borde sitta i bakhuvudet. Expresstempot som genomgången  hölls på gjorde dock att en var tvingad hålla fokusen på högsta grad.

Att läraren sedan dessutom sade att vi skulle ha ett diagnostiskt test i slutet av passet gjorde att folk verkligen försökte samla på sig så mycket information från genomgången som var möjligt. Hon berättade att en repetitionskurs i matte skulle hållas under hösten, och att de som inte lyckades så bra med dagens test borde läsa den. Folk tisslade och tasslade i bänkarna och såg lätt vettskrämda ut.

När väl testet kom började jag dock förstå säkert att något fuffens försegick. Första frågan visste jag nämligen inte var lösbar med gymnasiematte, och vi var ett par som tittade runt i klassrummet och nickade till varandra. Frågorna som sedan visades en efter en i raskt tempo via OH-projektor var av varierande karaktär och stressade upp många, så när sista frågan dök upp "Tar du det här på allvar?" på tavlan skrattade många lättade skratt.

Våra generaler kom sedan in genom klassrumsdörrarna och alla började applådera för det mycket lyckade buset. Jag tyckte det var riktigt bra genomfört, men det fick även bieffekten att jag och några andra blev sjukt peppade på matte.

Lärarens selfie som togs efter avslöjandet...

Nöjd

Nu har en börjat komma in i livsrutinerna som student. Föreläsningarna flyter på, kurskamraterna har börjat bli riktiga kompisar, att laga mat går himla bra och jag är så glad över mitt korridorsboende.

Igår hade vi korridorsstädning och de andra i huset är vettiga och roliga människor. Jag har dessutom fått tillåtelse att fylla alla fönsterbräden i de allmänna utrymmena med växter, så nu kan jag plocka med mig mer pelargoner hemmifrån när det passar sig. Har insett att jag bor på det perfekta stället, har fem minuters cyckling till universitetet och kan fara hem under lunchen ifall att mikrokön är lång i lunchrummet. Att cykla till köpcentret tar inte heller mer än en tio minuter, och till sjukhuset är det inte heller länge.

Utbildningen är galet rolig dessutom. Känns otroligt bra att verkligen plugga sådant en är intresserad av, och göra det på sitt eget vis. Idag var det en föreläsning om Klinisk etik, information om våra kommande vaccinationer och en anatomilektion i respirationssystem. Det är så roligt. Verkligen. Att passen kan vara 3-4 timmar långa gör inget när en är intresserad och vi får korta bensträckare.
Vår case-grupp har dessutom fått vårt första grupparbete, och det verkar väldigt intressant.

Sammanfattningsvis känner jag väl så här ungefär, och denna låt har jag faktiskt gått omkring och nynnat på i helgen:

Ålidhemsracet

Lördagen var verkligen inte vad jag väntat mig. Våra faddrar från de äldre terminerna hade pratat otroligt mycket om hur fantastiskt det så kallade Ålidhemsracet är, men vi nollor visste fortfarande inte riktigt vad som väntade oss när vi gick till centrum på morgonen.

Klockan tolv stod vi, kanske hundar nollor i Ålidhems centrum och väntade nervöst på vad som komma skulle. Då hördes plötsligt temalåten till Sagan om Ringen, och från Konsum-byggnadens hörn dök ett helt gäng hobbitar, Gandalf, Aragorn, och massor med andra karaktärer upp. Innan chocken av detta hunnit lagt sig sprang sedan ett helt gäng studenter utklädda till djungeldjur in på torget och kastade bananer in på nollegruppen, och snart såg vi även en militärstyrka (med egen stridsvagn i papp) dyka upp. Stämningen var verkligen på topp.

Till torget kom även grupper utklädda till figurer rån Supermario och Disney, ett helt tivoli (med både popcorn och elefant), ett småbarnsdagis, samt ett enormt grönklätt hav av Irländare.  Luften var fylld med konfetti från Cirkusgruppen, Legolas körde dansuppvisning till denna låt, djungeldjuren lade ut bananskal på strategiska platser för Supermariogruppen, och militärerna ropade battlecries.
Jag som älskar kostymer och allt som har med cosplay att göra var i himlen. Vi var verkligen grymt imponerade. Själv fick jag inga bilder av detta, då jag var helt häpen av allt som hände och bara ville njuta av ögonblicket, men förhoppningsvis dyker det upp bilde rpå nätet snart som jag kan dela med er.

Grupperna visade sig  vara lag, och vi blev alla indelade i de åtta lagen. Själv hamnade jag bland Disneyfigurerna och fick spendera dagen intill både Elsa från Frost, Den galne hattmakaren samt Alice från Alice i Underlandet, Stitch, Drag-snövit och många fler. Som gruppmarkör tilldelades jag och mina lagkamrater princesstiaror i plast och beordrades bära dem resten av dagen. Sedan begav vi oss till en av dagens åtta stationer.

Racet bestod nämligen av åtta stationer arrangerade av äldre kursare, och även här var kostymeringen utsökt.

Första platsen vi hamnade på var Astridlindgrens Katthult. Drängen Alfred mötte oss barfota med snus under läppen och bad oss "hjälpa till på gården". Emil kom springande förbi med råttfällor i händerna, och när vi kom upp på kulle där det hela skulle utspela sig kom Emils pappa skrikandes med en råttfälla över tån.De var grymt duktiga arrangörerna, de snackade småländska hela tiden, och var helt underbara. Vi i laget fick små uppdrag på gården; först skulle vi äta upp en soppskål fylld med fruktcoctail, sedan bära kaffe på fat med ögonen förbundna, hissa upp en gruppmedlem med hjälp av klättrarutrustning i en tall för att hämta ned Ida som satt där, och jaga Griseknoa som sprang lös. Fruktansvärt roligt alltihop. I slutet fick Alfred och Lina varandra, och det var ju vackert.

Stationerna som följde under dagen var av alla möjliga teman: I Vilda västern fick vi gömma oss i buskar från Indianer, bli satta i arresten, fånga hästar med lasso och äta vita bönor på tid. Endast jag och Anders i vårt lag gillade dock bönor, så det blev väl rätt mycket för oss... Vi besökte på en station Mexico där vi spelade bland annat "taco-roulett" vilket gick ut på att två av tio tacos var superstarka och alla i grupen blev tvingade välja någon. Andra stationer var bland annat "Cellskapsfestivalen" en Hawaii-fest med surftävling, en med ägg-tema osv. Två av mina andra favoriter var Vikinga-borgen och en hemskt läskig källare med Batmantema.

I vikingaborgen mötte vi princessor 10 pälsklädda fornmänniskor vilka vi skulle impa på genom att kasta stockar, ge oss ut på ett presseningshav, offra till gudarna (självklart våra nollningsgeneraler) och så vidare.

Batmantemat var otroligt, men tyvärr utspelade det sig i mitt förrådsutrymme. Jag kommer aldrig våga mig ned i den källaren igen efter lördagen, med det var fortfarande grymt. Direkt när vi gick ned i trapporna insåg vi hur ambitiösa denna grupp varit. Stället var helt nedsläckt, men ljuset flimmrade till vid vissa tillfällen, och ur varje hörn kom ljudeffekter som gjorde allt mycket spöklikt. Då dök givetvis Jokern upp, och även Harlequinn, och skådespelarna måste ha kämpat för att inte skratta under deras monologer.

Under kvällen hängde vi princessor hemma hos en äldre kursare och hade riktigt trevligt. Läkarstudenter från alla möjliga terminer dök upp, och det var väldigt givande. Jag och Ariel hängde mest hela kvällen, och hon har peppat mig grymt på att börja angagera mig i en förening här på campus. Jag visste att det inte skulle ta lång tid innan jag blev indragen i något... Resten av kvällen spenderades på kårhuset, och efter 12 galna timmar i sträck var racet över. Jag är så glad att traditioner som denna finns, känns som att jag passar in här perfekt redan.

Maskeradkväll

Det har verkligen varit full fart de senaste dagarna, på bästa sätt tänkbara för sådana som mig, jag älskar ju utklädningar och folk som spexar. I fredags var det maskeradmddag, och vår grupp, nr 2, hade blivit tillsagda att komma klädda helt i svart. Väl på plats utanför bjudningslokalen kom två av våra faddrar utspökade med svart färg under ögonen, huvor samt mantlar och hämtade in oss samtidigt som de sjöng märkliga guturala ljud.

Vi blev givetvis mycket nyfikna och följde efter våra ledare. Lokalen var helt nedsläckt, men efter alla väggar och på borden brann stearinljus, så stämmningen var grym. Tidigare har vår grupp kallats supertvåorna och haft ett superhjälte-tema, men nu bestämdes det att vi skulle vara scien-två-loger och köra på kult-tema. Det var grymt. Alla spökade ut sig, så även jag, och sedan käkade vi middag tillsammans innan vi drog till kårhuset. Supermysigt alltihop faktiskt.

På kårhuset hänger inte bara vi läkarstudenter, utan givetvis även blivande sjuksyrror, biomedicinare och andra yrkesgrupper. Under frerdagen hade biomedicinarna haft sittning så vi fick umgås med dem en del också. En sak som var riktigt rolig med att vara inte bara läkarstudenter utan även andra är att vi kan förvirra folk på dansgolvet. Vi har ju vår nolle-dans, så när vår låt drar igång lämnar alla läkare sina tidigare aktiviteter och börjar dansa konstigt med koordinerat. Min kompis Linnea som är biomedicinare hade världens bästa min av chock när plötsligt ett par hundra studenter började dansa i led och låtsas vara en polypeptidkedja.

Det var en riktigt kul kväll faktiskt, men då jag fortfarande var rätt krasslig drog jag relativt tidigt för att få ett par timmars sömn. Lördagen väntade nämligen Ålidhemsracet, kulmen på nollningen.

Passerkort

En något piggare Petra är uppe på fötterna idag. Förmiddagen spenderades på ytterligare en anatomikurs där vi idag gick igenom nervsystemet, och det var rätt intressant.

Svårighetsnivån på de inledande kurserna är ungefär samma som biologikurserna på gymnasiet, förrutom att vi nu refererar till allt på latin. Själva innehållet behöver jag inte fundera över, men det lär bli en del glosplugg ändå. De flesta föreläsningarna är på svenska, men vi har en lärare som bara snackar engelska också, men det går då bra för mig. När föreläsaren pratar om ATP får jag dock enorma nostalgivibbar till min skotska biologilärare som var fantastisk och hjälpte mig massor med mitt ordföråd när jag gick i en av hennes klasser.


Jag for hem och lagade lunch efter förmiddagspasset, och sedan bar det av till fotografering. Idag skulle jag och min basgrupp nämligen skaffa oss våra passerkort till sjukhuset. Korten vi fixade idag kommer vi alltså ha de kommande fem åren då vi gör praktik på både sjukhus och vårdcentraler, och det kändes väldigt overkligt. Det är grymt skumt att jag kommer ha ett landstingskort.Det går inte att fatta.

Redan nu under hösten kommer vi dessutom få användning för våra passerkort. Då skall vi "svansa" på en hälsovårdcentral och intervjua en patient vilket kommer bli intressant. Alla är sjukt peppade i klassen inför detta.

Nästa termin kommer vi ta svansningen till ytterligare en nivå och följa med läkare inne på sjukhuset. En av mina gruppledare som går T2 har just varit på sin sjukhusplacering och fick tydligen vara med på både ett kejsarsnitt och en annan operation. Hon var helt lyrisk efter detta vilket är helt förståeligt.

Aja, ikväll väntar ett mystiskt maskeradevent, och imorgon väntas det beryktade Ålidhemsracet.

Nollesjukan

Det är allmänt känt att nollor alla blir sjuka under sina första veckor. Man träffar massor med nya människor från olika delar av landet och världen, och det finns alltid något virus man inte stött på tidigare.

Jag har som ni förstår blivit ordentligt förkyld. Hade otroligt ont i halsen igår, och det hjälpte kanske inte att kvällens spenderades med att ropa hejaramsor... Har knappt någon röst kvar nu, aja.


UPPDATERING: Under lunchen slog förkylningen verkligen till. Fick feber, ont i kroppen, huvudvärk och klarade inte av att ta mig tillbaka till skolan. Det var ganska ironiskt eftersom att eftermiddgens pass skulle bestå av rollsel där vi var planerade att spela sjuka...

Har inte varit så här dålig på mycket länge, minns inte ens senaste gången jag haft feberfrossa och så ont i lederna, eller i mina articulationes som vi fick lära oss kalla dem under morgonens anatomilektion. Ligger hemma och tycker synd om mig själv, dricker te och hoppas jag kan orka med plugget imorgon.

Recap av första dagarna som student

Det är inte klokt att knappt två dagar gått denna vecka, för det känns som ett halvt liv passerat dessa få timmar.

Igår träffades vi nya studenter varandra för första gången inne på kårhuset som ligger på sjukhusområdet. 120 yra höns (T1-elever) sprang omkring i trapporna och spridde byggdamm i hela huset. Kårhuset håller nämligen på att renoveras, så det var kanske lite extra rörigt. Provisorisk kårlegitimation fixades, och sedan satt vi hipp som happ och fikade. Jag hälsade på så många som gick, och kanske hälften av namnen satte sig, men alla sitter ju i samma situation så det var nog lugnt.

Vi har redan blivit tillsagda att lyssna till "Kandidaten" så det funkar som titel för alla då man tappat de riktiga tilltalsnamnen...

Studentkåren gav oss även en genomtänkt välkomstpresent; en tygkasse fylld med ett studentnödkit. Där fanns både toapapper, nudlar, informationsark, choklad penna och anteckningsblock. Det blev många skratt då folk kikade i sina påsar.



Under eftermiddagen mötte jag upp med en av mina bästa kompisar som faktsikt också börjat studera i Umeå. Vi lagade mat i mitt korridorskök och typ debriefade.

Kvällen spenderades med min nollegrupp. Eftersom att vi är otroligt många studenter har vi delats in i mindre sektioner för att vi ska kunna lära känna några lite extra. Min grupp, supertvåorna, gick först en rundvandring på sjukhuset och campus för att sedan dra hem till en av ledarna för att fika och dansa. På Umeå universitet finns nämligen en tradition bland läkareleverna sedan tio år tillbaka att alla ska dansa nolldansen, en enkelt koreograferad dans till en gäll 90tals låt. Dansstegen är inspirerade av programmet och inkluderar moves som "Rigor Mortis (likstelhet)" och "dubbelhelix". Det är kanske inte vackert, men väldigt roligt.



Idag har jag dock blivit läkarstudent på riktigt. Först väntade upprop i den stora hörsalen, och sedan fick vi allmän information om programmet, den kommande hösten, IT-system osv. Vi blev bjudna på lunch av våra nollegrupper och våra generaler höll givetvis koll på oss hela tiden. Eftermiddagens föreläsningar bestod av två pass, först berättade en ST-läkare om varför man ska bli allmänläkare, och sedan gjorde en lungspecialist detsamma. 

Det var givetvis mycket inspirerande, och folk pratade konstant i pauserna. Att vi studenter har olika bakgrund var väldigt tydligt, när det var frågestund. Här finns studenter som aldrig varit i kontakt med vården, veteraner som arbetat 16 år som fysiotereapeut, och en grym blanding där emellan. Vissa funderade vad allmäntjänstgöring var, och andra ville diskutera storlekar på nålar som visades på presentationsbilderna. Jag tror variationen är grymt givande för gruppen, och det ska bli inressant att se hur den spelar roll när vi gör våra grupparbeten.

Det kommer nog ta ett tag innan jag riktigt insett att detta nu är verkligheten, och det som skall bli min vardag. Tre veckors omställningstid ger jag mig själv. Minst.

Lugn start

Idag är det första dagen för många studenter i Umeå, dock ej för oss medicinare. Vi börjar istället veckan med lite nollningsaktiviteter, och slipper den största stressen. Dagens schema består av ett besök till kårhuset, rundvandring på sjukhuset och fika med vår gruppledare.

Det var väldigt mycket aktivitet ute på gång och cykelvägarna imorse, och campusområdet var fullt med förvirrade nollor som stod med kartor i händerna för att hitta till rätt sal. Förhoppningsvis blir jag inte lika vilsen imorgon då vi har upprop

Ett lite mindre positivt inlägg

Var ju oerhört munter för bara ett par minuter sedan då jag skrev det tidigare inlägget. Nu är läget inte det samma.

Någon gång i natt blev min cykel nämligen länsad på reservdelar. Mina cykellysen, reflexer och spänskruvar är alla borta. Tjuven har dessutom försökt ta sadeln också, men tack och lov hade de inte lyckats med detta. Usch vad less jag blir.

Umeå är ju känt för sina notoriska cykeltjuvar, och detta var ju inte direkt oväntat. Som tur var hade jag låst cykeln ordentligt med både hjullås och bygel in till väggen, annars hade jag säkert blivit av med ram och allt. Blää. Vem ids sno hjulreflexer ens? Vad kan man tjäna på dem? Fem kronor kanske?

Jag får väl ta mig en tur förbi stan och åtminstone köpa nya spänskruvar, för just nu sitter inte sadeln fast....

Studentlivet. Tjohoo.

Flytten

Nu har jag flyttat in ordentligt i mitt lilla studentrum, och faktiskt kommit in i någon typ av rutin. Skafferiet är fyllt, garderoben organiserad, och flyttlådorna tömda. Känns roligt med surrealistiskt. Tänk att jag bor själv. Mitt studentrum är mitt. Aja.

Det är fortfarande ett par dagar kvar tills själva terminen drar igång. Därför har jag mest försökt lära mig hitta i Umeå, handlat, repeterat lite kemiuppgifter inför cellbiologikursen osv. Idag har jag dessutom testat ugnen för första gången och bakat. Chokladkakan som blev resultatet fick följa med idag då jag besökte två av mina kompisar som flyttat in bara ett par kvarter bort. Mysigt.

Studentlivet har börjat. Nu kör vi.

Uppstart

Efter en lång tids uppbrott från den bloggande delen av min personlighet har jag beslutat att det är dags att dra igång skrivandet igen.

Förra gången jag bedrev en sida med frekventa inlägg hade jag som mål att dokumentera ett år som utbytesstudent i Skottland. När utbytesåret var slut avslutades även mitt skrivande då jag tyckte att min vardag var alldeles för grå för att intressera någon.

Nu skall jag dock påbörja ytterligare ett längre projekt, och på sätt och vis ett nytt kapitel i mitt liv. Det lär definitivt bli en helt ny upplevelse, och en annan vardag än den jag är van vid (och därför kan det kanske vara bra att dokumentera även detta).

På måndag börjar jag nämligen mina läkarstudier i Umeå, med introkurser, nolle-p, flytt och allt vad det innebär. Jag är riktigt peppad på det hela, och på att dela min studietid med er, vilka ni än må vara...