Gott och blandat

Har inte skrivit på ett tag. Annledningen bakom detta är väl två saker, dels att plugget faktiskt dragit igång ordentligt, dels att jag mest gjort personliga grejer som nog inte är speciellt intressanta för er bloggläsare.

Så vad har då hänt den senaste veckan?

Tja, studierna har främst bestått av cellbiologi och organisk kemi. Alltihop har varit mycket intressant, och flera av våra föreläsare har varit imponerande bra. Vi har även haft vårt första "Case" ett slags grupparbete som vi kommer redovisa imorgon. Det är lite tidigt att uttala sig om hur Case-metodiken fungerar, men jag tror det kommer bli väldigt lärorikt. Min case-grupp verkar i varje fall vara väldigt vettig.

Utanför plugget har nollningsaktiviteterna fortsatt, men nu avslutats i helgen. Bland annat har vi spelat brännboll mot jurist- samt ekonomistudenterna, vilket var riktigt trevligt. Tyvärr förlorade vårt lag "Memento Mori BK" i finalen mot juristernas "Lag (2015:169) om brända bollar och slagna trän", men vi var inte ledsna över det.

En liten del av läkar-klacken!

Kvällarna har annars fyllts med diverse möten och häng med både gamla och nya kompisar. Jag har redan blivit indragen i ett par riktigt intressanta projekt som jag verkligen ser fram emot att arbeta med. Det kommer bli en oerhört intressant höst!


I helgen var det förövrigt prideparad i Umeå vilket var fantastiskt roligt! I en timma spatserade hundratals färgglada runt i staden för kärlekens skull. Min grupp delade ut äpplen och dansade till både Silvana Imam och shlagerfavoriter.

 

Småreklam

Fejk-föreläsning

Idag hamnade vi på en rätt rolig med frustrerande lektion. Under eftermiddagen väntade nämligen ett pass i "Repeterande Matematik" och vi studenter fyllde bänkarna för ett snabbpass matte.

Läraren som kom in var märkvärt stressad då hon hade fått en timme på sig att dra igenom exempel på de viktigaste delarna av gymnasiematten. För mig var det ungefär ett år sedan jag läst de aktuella kurserna, och kände att det mesta ändå borde sitta i bakhuvudet. Expresstempot som genomgången  hölls på gjorde dock att en var tvingad hålla fokusen på högsta grad.

Att läraren sedan dessutom sade att vi skulle ha ett diagnostiskt test i slutet av passet gjorde att folk verkligen försökte samla på sig så mycket information från genomgången som var möjligt. Hon berättade att en repetitionskurs i matte skulle hållas under hösten, och att de som inte lyckades så bra med dagens test borde läsa den. Folk tisslade och tasslade i bänkarna och såg lätt vettskrämda ut.

När väl testet kom började jag dock förstå säkert att något fuffens försegick. Första frågan visste jag nämligen inte var lösbar med gymnasiematte, och vi var ett par som tittade runt i klassrummet och nickade till varandra. Frågorna som sedan visades en efter en i raskt tempo via OH-projektor var av varierande karaktär och stressade upp många, så när sista frågan dök upp "Tar du det här på allvar?" på tavlan skrattade många lättade skratt.

Våra generaler kom sedan in genom klassrumsdörrarna och alla började applådera för det mycket lyckade buset. Jag tyckte det var riktigt bra genomfört, men det fick även bieffekten att jag och några andra blev sjukt peppade på matte.

Lärarens selfie som togs efter avslöjandet...

Nöjd

Nu har en börjat komma in i livsrutinerna som student. Föreläsningarna flyter på, kurskamraterna har börjat bli riktiga kompisar, att laga mat går himla bra och jag är så glad över mitt korridorsboende.

Igår hade vi korridorsstädning och de andra i huset är vettiga och roliga människor. Jag har dessutom fått tillåtelse att fylla alla fönsterbräden i de allmänna utrymmena med växter, så nu kan jag plocka med mig mer pelargoner hemmifrån när det passar sig. Har insett att jag bor på det perfekta stället, har fem minuters cyckling till universitetet och kan fara hem under lunchen ifall att mikrokön är lång i lunchrummet. Att cykla till köpcentret tar inte heller mer än en tio minuter, och till sjukhuset är det inte heller länge.

Utbildningen är galet rolig dessutom. Känns otroligt bra att verkligen plugga sådant en är intresserad av, och göra det på sitt eget vis. Idag var det en föreläsning om Klinisk etik, information om våra kommande vaccinationer och en anatomilektion i respirationssystem. Det är så roligt. Verkligen. Att passen kan vara 3-4 timmar långa gör inget när en är intresserad och vi får korta bensträckare.
Vår case-grupp har dessutom fått vårt första grupparbete, och det verkar väldigt intressant.

Sammanfattningsvis känner jag väl så här ungefär, och denna låt har jag faktiskt gått omkring och nynnat på i helgen:

Ålidhemsracet

Lördagen var verkligen inte vad jag väntat mig. Våra faddrar från de äldre terminerna hade pratat otroligt mycket om hur fantastiskt det så kallade Ålidhemsracet är, men vi nollor visste fortfarande inte riktigt vad som väntade oss när vi gick till centrum på morgonen.

Klockan tolv stod vi, kanske hundar nollor i Ålidhems centrum och väntade nervöst på vad som komma skulle. Då hördes plötsligt temalåten till Sagan om Ringen, och från Konsum-byggnadens hörn dök ett helt gäng hobbitar, Gandalf, Aragorn, och massor med andra karaktärer upp. Innan chocken av detta hunnit lagt sig sprang sedan ett helt gäng studenter utklädda till djungeldjur in på torget och kastade bananer in på nollegruppen, och snart såg vi även en militärstyrka (med egen stridsvagn i papp) dyka upp. Stämningen var verkligen på topp.

Till torget kom även grupper utklädda till figurer rån Supermario och Disney, ett helt tivoli (med både popcorn och elefant), ett småbarnsdagis, samt ett enormt grönklätt hav av Irländare.  Luften var fylld med konfetti från Cirkusgruppen, Legolas körde dansuppvisning till denna låt, djungeldjuren lade ut bananskal på strategiska platser för Supermariogruppen, och militärerna ropade battlecries.
Jag som älskar kostymer och allt som har med cosplay att göra var i himlen. Vi var verkligen grymt imponerade. Själv fick jag inga bilder av detta, då jag var helt häpen av allt som hände och bara ville njuta av ögonblicket, men förhoppningsvis dyker det upp bilde rpå nätet snart som jag kan dela med er.

Grupperna visade sig  vara lag, och vi blev alla indelade i de åtta lagen. Själv hamnade jag bland Disneyfigurerna och fick spendera dagen intill både Elsa från Frost, Den galne hattmakaren samt Alice från Alice i Underlandet, Stitch, Drag-snövit och många fler. Som gruppmarkör tilldelades jag och mina lagkamrater princesstiaror i plast och beordrades bära dem resten av dagen. Sedan begav vi oss till en av dagens åtta stationer.

Racet bestod nämligen av åtta stationer arrangerade av äldre kursare, och även här var kostymeringen utsökt.

Första platsen vi hamnade på var Astridlindgrens Katthult. Drängen Alfred mötte oss barfota med snus under läppen och bad oss "hjälpa till på gården". Emil kom springande förbi med råttfällor i händerna, och när vi kom upp på kulle där det hela skulle utspela sig kom Emils pappa skrikandes med en råttfälla över tån.De var grymt duktiga arrangörerna, de snackade småländska hela tiden, och var helt underbara. Vi i laget fick små uppdrag på gården; först skulle vi äta upp en soppskål fylld med fruktcoctail, sedan bära kaffe på fat med ögonen förbundna, hissa upp en gruppmedlem med hjälp av klättrarutrustning i en tall för att hämta ned Ida som satt där, och jaga Griseknoa som sprang lös. Fruktansvärt roligt alltihop. I slutet fick Alfred och Lina varandra, och det var ju vackert.

Stationerna som följde under dagen var av alla möjliga teman: I Vilda västern fick vi gömma oss i buskar från Indianer, bli satta i arresten, fånga hästar med lasso och äta vita bönor på tid. Endast jag och Anders i vårt lag gillade dock bönor, så det blev väl rätt mycket för oss... Vi besökte på en station Mexico där vi spelade bland annat "taco-roulett" vilket gick ut på att två av tio tacos var superstarka och alla i grupen blev tvingade välja någon. Andra stationer var bland annat "Cellskapsfestivalen" en Hawaii-fest med surftävling, en med ägg-tema osv. Två av mina andra favoriter var Vikinga-borgen och en hemskt läskig källare med Batmantema.

I vikingaborgen mötte vi princessor 10 pälsklädda fornmänniskor vilka vi skulle impa på genom att kasta stockar, ge oss ut på ett presseningshav, offra till gudarna (självklart våra nollningsgeneraler) och så vidare.

Batmantemat var otroligt, men tyvärr utspelade det sig i mitt förrådsutrymme. Jag kommer aldrig våga mig ned i den källaren igen efter lördagen, med det var fortfarande grymt. Direkt när vi gick ned i trapporna insåg vi hur ambitiösa denna grupp varit. Stället var helt nedsläckt, men ljuset flimmrade till vid vissa tillfällen, och ur varje hörn kom ljudeffekter som gjorde allt mycket spöklikt. Då dök givetvis Jokern upp, och även Harlequinn, och skådespelarna måste ha kämpat för att inte skratta under deras monologer.

Under kvällen hängde vi princessor hemma hos en äldre kursare och hade riktigt trevligt. Läkarstudenter från alla möjliga terminer dök upp, och det var väldigt givande. Jag och Ariel hängde mest hela kvällen, och hon har peppat mig grymt på att börja angagera mig i en förening här på campus. Jag visste att det inte skulle ta lång tid innan jag blev indragen i något... Resten av kvällen spenderades på kårhuset, och efter 12 galna timmar i sträck var racet över. Jag är så glad att traditioner som denna finns, känns som att jag passar in här perfekt redan.

Maskeradkväll

Det har verkligen varit full fart de senaste dagarna, på bästa sätt tänkbara för sådana som mig, jag älskar ju utklädningar och folk som spexar. I fredags var det maskeradmddag, och vår grupp, nr 2, hade blivit tillsagda att komma klädda helt i svart. Väl på plats utanför bjudningslokalen kom två av våra faddrar utspökade med svart färg under ögonen, huvor samt mantlar och hämtade in oss samtidigt som de sjöng märkliga guturala ljud.

Vi blev givetvis mycket nyfikna och följde efter våra ledare. Lokalen var helt nedsläckt, men efter alla väggar och på borden brann stearinljus, så stämmningen var grym. Tidigare har vår grupp kallats supertvåorna och haft ett superhjälte-tema, men nu bestämdes det att vi skulle vara scien-två-loger och köra på kult-tema. Det var grymt. Alla spökade ut sig, så även jag, och sedan käkade vi middag tillsammans innan vi drog till kårhuset. Supermysigt alltihop faktiskt.

På kårhuset hänger inte bara vi läkarstudenter, utan givetvis även blivande sjuksyrror, biomedicinare och andra yrkesgrupper. Under frerdagen hade biomedicinarna haft sittning så vi fick umgås med dem en del också. En sak som var riktigt rolig med att vara inte bara läkarstudenter utan även andra är att vi kan förvirra folk på dansgolvet. Vi har ju vår nolle-dans, så när vår låt drar igång lämnar alla läkare sina tidigare aktiviteter och börjar dansa konstigt med koordinerat. Min kompis Linnea som är biomedicinare hade världens bästa min av chock när plötsligt ett par hundra studenter började dansa i led och låtsas vara en polypeptidkedja.

Det var en riktigt kul kväll faktiskt, men då jag fortfarande var rätt krasslig drog jag relativt tidigt för att få ett par timmars sömn. Lördagen väntade nämligen Ålidhemsracet, kulmen på nollningen.

Passerkort

En något piggare Petra är uppe på fötterna idag. Förmiddagen spenderades på ytterligare en anatomikurs där vi idag gick igenom nervsystemet, och det var rätt intressant.

Svårighetsnivån på de inledande kurserna är ungefär samma som biologikurserna på gymnasiet, förrutom att vi nu refererar till allt på latin. Själva innehållet behöver jag inte fundera över, men det lär bli en del glosplugg ändå. De flesta föreläsningarna är på svenska, men vi har en lärare som bara snackar engelska också, men det går då bra för mig. När föreläsaren pratar om ATP får jag dock enorma nostalgivibbar till min skotska biologilärare som var fantastisk och hjälpte mig massor med mitt ordföråd när jag gick i en av hennes klasser.


Jag for hem och lagade lunch efter förmiddagspasset, och sedan bar det av till fotografering. Idag skulle jag och min basgrupp nämligen skaffa oss våra passerkort till sjukhuset. Korten vi fixade idag kommer vi alltså ha de kommande fem åren då vi gör praktik på både sjukhus och vårdcentraler, och det kändes väldigt overkligt. Det är grymt skumt att jag kommer ha ett landstingskort.Det går inte att fatta.

Redan nu under hösten kommer vi dessutom få användning för våra passerkort. Då skall vi "svansa" på en hälsovårdcentral och intervjua en patient vilket kommer bli intressant. Alla är sjukt peppade i klassen inför detta.

Nästa termin kommer vi ta svansningen till ytterligare en nivå och följa med läkare inne på sjukhuset. En av mina gruppledare som går T2 har just varit på sin sjukhusplacering och fick tydligen vara med på både ett kejsarsnitt och en annan operation. Hon var helt lyrisk efter detta vilket är helt förståeligt.

Aja, ikväll väntar ett mystiskt maskeradevent, och imorgon väntas det beryktade Ålidhemsracet.

Nollesjukan

Det är allmänt känt att nollor alla blir sjuka under sina första veckor. Man träffar massor med nya människor från olika delar av landet och världen, och det finns alltid något virus man inte stött på tidigare.

Jag har som ni förstår blivit ordentligt förkyld. Hade otroligt ont i halsen igår, och det hjälpte kanske inte att kvällens spenderades med att ropa hejaramsor... Har knappt någon röst kvar nu, aja.


UPPDATERING: Under lunchen slog förkylningen verkligen till. Fick feber, ont i kroppen, huvudvärk och klarade inte av att ta mig tillbaka till skolan. Det var ganska ironiskt eftersom att eftermiddgens pass skulle bestå av rollsel där vi var planerade att spela sjuka...

Har inte varit så här dålig på mycket länge, minns inte ens senaste gången jag haft feberfrossa och så ont i lederna, eller i mina articulationes som vi fick lära oss kalla dem under morgonens anatomilektion. Ligger hemma och tycker synd om mig själv, dricker te och hoppas jag kan orka med plugget imorgon.

Recap av första dagarna som student

Det är inte klokt att knappt två dagar gått denna vecka, för det känns som ett halvt liv passerat dessa få timmar.

Igår träffades vi nya studenter varandra för första gången inne på kårhuset som ligger på sjukhusområdet. 120 yra höns (T1-elever) sprang omkring i trapporna och spridde byggdamm i hela huset. Kårhuset håller nämligen på att renoveras, så det var kanske lite extra rörigt. Provisorisk kårlegitimation fixades, och sedan satt vi hipp som happ och fikade. Jag hälsade på så många som gick, och kanske hälften av namnen satte sig, men alla sitter ju i samma situation så det var nog lugnt.

Vi har redan blivit tillsagda att lyssna till "Kandidaten" så det funkar som titel för alla då man tappat de riktiga tilltalsnamnen...

Studentkåren gav oss även en genomtänkt välkomstpresent; en tygkasse fylld med ett studentnödkit. Där fanns både toapapper, nudlar, informationsark, choklad penna och anteckningsblock. Det blev många skratt då folk kikade i sina påsar.



Under eftermiddagen mötte jag upp med en av mina bästa kompisar som faktsikt också börjat studera i Umeå. Vi lagade mat i mitt korridorskök och typ debriefade.

Kvällen spenderades med min nollegrupp. Eftersom att vi är otroligt många studenter har vi delats in i mindre sektioner för att vi ska kunna lära känna några lite extra. Min grupp, supertvåorna, gick först en rundvandring på sjukhuset och campus för att sedan dra hem till en av ledarna för att fika och dansa. På Umeå universitet finns nämligen en tradition bland läkareleverna sedan tio år tillbaka att alla ska dansa nolldansen, en enkelt koreograferad dans till en gäll 90tals låt. Dansstegen är inspirerade av programmet och inkluderar moves som "Rigor Mortis (likstelhet)" och "dubbelhelix". Det är kanske inte vackert, men väldigt roligt.



Idag har jag dock blivit läkarstudent på riktigt. Först väntade upprop i den stora hörsalen, och sedan fick vi allmän information om programmet, den kommande hösten, IT-system osv. Vi blev bjudna på lunch av våra nollegrupper och våra generaler höll givetvis koll på oss hela tiden. Eftermiddagens föreläsningar bestod av två pass, först berättade en ST-läkare om varför man ska bli allmänläkare, och sedan gjorde en lungspecialist detsamma. 

Det var givetvis mycket inspirerande, och folk pratade konstant i pauserna. Att vi studenter har olika bakgrund var väldigt tydligt, när det var frågestund. Här finns studenter som aldrig varit i kontakt med vården, veteraner som arbetat 16 år som fysiotereapeut, och en grym blanding där emellan. Vissa funderade vad allmäntjänstgöring var, och andra ville diskutera storlekar på nålar som visades på presentationsbilderna. Jag tror variationen är grymt givande för gruppen, och det ska bli inressant att se hur den spelar roll när vi gör våra grupparbeten.

Det kommer nog ta ett tag innan jag riktigt insett att detta nu är verkligheten, och det som skall bli min vardag. Tre veckors omställningstid ger jag mig själv. Minst.