I veckan hade vi en grymt spännande föreläsning, och jag blev
rätt förvånad av att jag tyckte det var så fascinerande. Vi arbetar just nu med
cellens liv och död, och har mest pratat om cancer de senaste dagarna, men vid det här tillfället
kom en forskare som studerar diabetessår och föreläste för oss. Visst
visades en del groteska bilder, men svårbehandlad sårvård verkar galet
intressant. Det kändes helt enkelt mer som min grej, mer än något annat vi läst om under höstterminen, så det var en positiv överraskning.
Jag har faktiskt aldrig föreställt mig att hudvård skulle vara så pass fascinerande. Jag blev till och med nästan lockad till forskarvärlden pga. detta. Märkligt ändå. Dermavenereologi och plastikkirurgi kanske vore något ändå.
Jag har faktiskt aldrig föreställt mig att hudvård skulle vara så pass fascinerande. Jag blev till och med nästan lockad till forskarvärlden pga. detta. Märkligt ändå. Dermavenereologi och plastikkirurgi kanske vore något ändå.
Igår hade vi ett avbrott från de vanliga studierna, och
höll i Nallesjukhuset. Massor av förskolebarn från Umeå fick nämligen komma till
sjukhuset och ”lära sig gå till doktorn”, och vi fick agera nalleläkare. Iförda
landstingspyjamas mätte vi och vägde barnens nallar, vi vaccinerade
gossedjurskatter och plåstrade om det mesta som kom ivägen. På plats hade vi
även en simuleringsambulans, och ett operationsrum så det var åtminstone för
barnen rätt realistiskt. Det var också rätt roligt, och klasskompisarna såg allt bra proffsiga ut med stetoskop hängandes över axlarna.
Två bilder från gårdagens nalle-operationer kan ja gdessutom bjuda på