Luciapepp!

Tiden går ruskigt fort i juletider, men i morgon skall jag ta ett stopp i förberedelserna och bara njuta av Lucia-dagen. Eftersom att jag inte fick fira någon Lucia förra året i Skottland, utan endast gick till skolan med glitter i håret, är jag superpeppad på att fira traditionen full ut i år!
Lussebullar är redan bakade, lillasysterns luciatåg väntas och allt är bara julmys och tända ljus nu i mina ögon. Oj vad glad jag blir!

Eftersom att jag har en del internationella läsare, (Hej skottar!) kan en förklaring vara på pass kring Svenskarnas konstiga högtid. Jag hittade denna gulliga video, och den fungerar nog.

Allt men ingenting

Jag tackade nej till ett spontanäventyr ikväll, något som alltid känns som världens suraste för mig. Hatar verkligen att inte utnyttja de chanser jag får till att göra inspirerande projekt eller aktiviteter.

Prioriteringar är dock något som behöver finnas i min tillvaro, och ibland är sömn och en timmes extra fysikplugg precis vad man behöver, inte en nattlig tur till stan.

Dagens inspo för den kreativa hjärnan

På sistone har det ärligt talat känts som att mitt schema varit fullproppat, men i verkligheten har jag nästan inget för mig ändå. Dagen slutar på något konstigt sätt alltid med att man kan slösa värdefull tid på att slösurfa, göra en till kopp te, eller bara stirra ut genom fönstret. Värdelöst när man egentligen kan pyssla på med något mer givande. Läsa böcker om filosofi och psykologi, träna eller vad som helst. Mina prokrastinationsnivåer är bara så äckligt höga dessa dagar och jag blir bara upprörd på mig själv. Usch.

Men några kul grejer har ändå hänt i livet, och inte försvunnit från kartan. Satt exempelvis med i stans elevråd i veckan, har återskapat kontakten med några högt värderade kompisar, fått igång julkänslorna, lugnat ned mig inför kursprov, och planerat en del saker för det kommande året.
Allt är inte bara skit alltså. Livet är faktiskt grymt just nu, jag bara tjollrar med min egen motivation. 

Mimosasallad

Helt lyrisk blev jag igår under skollunchen. Bland all julmat som serverades denna dag fanns nämligen mimosasallad. Denna röra av konserverad frukt, grädde, yougurt och majonäs stod framför mig och lyckligare än så har jag aldrig varit för skolmatens skull.

Jag hade under mitt år i exil från Sverige helt enkelt glömt bort att denna rätt fanns.

Jag hade noll minne av att Mimosasallad.

Mina klasskamrater tyckte jag var lite konstig som satt tårögd i matsalladen och bara stirrade på tallriken, men mimosasallad är kanske favoriten på julbordet för mig, och den finns, och den är fantastisk.

All kärlek till denna maträtt!

Inte beroende

Tomtekänslor av systern i julskogen får man ändå!

En småmysig dag blev det av tisdagen. Jag som annars avskyr just denna dag mer än andra av någon tokig anledning.

 Hade en bra mattelektion på morgonen, och sedan följde ett långt hål som sträckte sig över lunchen och som spenderades på bästa sätt. Jag och finaste Henrik skippade nämligen "Cowboy"-soppan i skolrestaurangen och åt på stan istället, ett rätt vettigt val som gav lite extra vardagslyx på förmiddagen. En fantastisk kopp kaffe fick jag mig dessutom, och det var nog det underbaraste jag smakat på en lång tid. Pojkvännen min konstaterade att jag nog levt i koffeinabstinens de senaste dagarna, och att jag börjat falla djupt ned i ett substansberoende. Men jag vet inte riktigt om det stämmer. Det är inget jag kommer erkänna i varje fall...

 Eftermiddagen fylldes sedan för min del med möten i en skrattretande mängd. Elevrådsstyrelsen hade möte med de ansvariga för ombyggnationer på skolan, och de framtida ritningarna synades ordentligt. Kul var det tycker jag som är galet nyfiken på allt. Efter skolmötet bar det av till Engagemangsguiderna där vi planerade jullovsaktiviteter för stadens unga, och till kvällen hade jag ytterligare en sammankomst för att ordna med min kommande konfirmation.

Det känns som att oerhört många saker kom på plats idag, och känslan av produktivitet är nästan det bästa som finns. Nu hoppas jag bara att min fysikstress ska lugna sig och att julkänslorna ska lägga sig ordentligt. Jag fotade julkort i heljen, och stämningen har precis börjat klia i fingrarna på mig. Helt uppslukad är jag dock inte än, men snart så!

Förlåt

Att säga förlåt har jag alltid tyckt vara jättesvårt eftersom att jag nog bär på en del narcissistiska drag, men det är något som jag jobbat på den senaste tiden. Jag tyckte detta klipp var rätt givande då den förde fram rätt många tankar i ett väldigt kondenserat och lite humoristiskt  format. Sevärt! 

Vinterlördag

Fick mig hela två och en halv timmes sömn denna natt. Jag och kompisgänget hade spelkväll in på morgontimmarna, och då jag hade jobb på morgonen var det bara att kämpa sig upp ur sängen när väckarklockan ringde. Efter en snabbdusch och en liten frukost bar det ut genom husdörren, och jag tog bussen in till en öde stadskärna. Inte en människa syntes i centrum, men borta på Campusområdet var aktiviteten febril. Där skulle nämligen en fotbollsturnering ta plats, och denna var jag med och arrangerade i rollen som engagemangsguide.

Upp emot hundra ungdomar i olika åldrar och med olika språk träffades för att tävla, och det var en sjukt trevlig aktivitet. Tävlingsandan i lokalen var galen, och alla lag studsade omkring i pepp-känslor. Jag agerade fikaförsäljare, poängräknare och fotograf, och jag skaffade mig en stor hög nya vänner under turneringens gång. Kul!

Ikväll väntar dessutom femtioårsjubileumet av favoritserien min, Doctor Who! I min trötthet skall jag försöka njuta så mycket som möjligt av firandet som sker på BBC.

Höstmys

De senaste dagarna har varit riktigt bra. Intensiva, galna, energikrävande och hysteriska har de varit, men fantastiska. Har haft ett filmmaraton med underbart folk och sett hela sagan om ringen trilogin på en natt. Vi blev klara först fyra på morgonen och sprang ut i natten och åkte linbana, och det var riktigt mys. Sov sedan hopkrupen på favoritsoffan i källaren och käkade en blandning av överbliven pizza, melon, och chokladkaka till frukost.

Igår kom Linnea också förbi och vi spökade ut oss rejält. Teatersmink, fuskhud, modelleringsvax och fejkblod fick oss att se rätt hemska ut. Sedan for vi med våra kompisar på bodaborg och tävlade mot varandra i de olika  banorna. Mitt lag, som Ludvig döpte till Petras Patriarkat (!) fixade alla banor utom en, och vi lyckades även bli riktigt skrämda av de monster som gömde sig i berget. Jag måste säga att jag älskar BodaBorg som koncept, och jag önskar att jag kunde få designa någon utmaningsbana, eller bara jobba där i allmänhet.

När vi vid niotiden var klara och lagomt blåslagna på knän och armbågar var det stjärnklart ute, och norrsken drog fram över staden. Jag drog hem till pojkvännen, och då vi såg Breaking Bad somnade faktiskt helt utmattad av dagen. Gillar höstdagar som dessa.

Ett burträskbingo

En minnesvärd kväll blev det igår. Ett gäng kompisar samlades i stan och körde en hejdundrande burträskbingo som tog oss till oväntade platser i Skellefteå. Utklädda var vi givetvis, är det höstlov med halloween så är det. Jag sprang omkring i duggregnet iförd häxhatt och mantel, och kompisarna var lika utspökade de med. Den bästa Rebecka var the Mad hatter från Alice i Underlandet, och vi skrämde nog upp en del söndagshandlare på stan. Underbart alltså. Tim drack ett okokt ägg, Viktor fick sig en mustasch i kajalpenna, Mathilda gick catwalk inne i gallerian och jag sjöng lilla snigel med några på Cubus.

När vi tröttnat på kylan ute och uppgiftslistorna var avklarade samlades hela gänget och käkade. Efter det bar det av hem till mig för att se film, men ett mellanstopp på MAXI vart det också. Jag fick en craving på piggelin och köpte ett storpack. En bra investering tycker jag fortfarande. Idag väntar läxor och andra projekt på att färdigställas. Mer äventyr får det bli en annan dag. 

MEN GÖR NÅGOT DÅ!

Tänkvärda åsikter framföra av en av youtubes bästa rådgivare, Mike Falzone.

En kärleksförklaring

Jag ser många tv-serier och filmer, men trots idoga letande har jag inte stött på något bättre än serien Veronica Mars som sändes 2004-2007. Den amerikanska serien måtte vara tvåltusentalets stora mediala underverk, och kärleken jag känner till dramat är knappt beskrivbart.

Handlingen kretsar kring tonårstjejen Veronica Mars som går i High School som vilken annan student som helst, men som extraknäcker på sin pappa Keiths detektivbyrå.
Keith brukade vara stadens polischef, men efter en mordutredning på Veronicas tidigare bästa kompis Lily Kane blev hela Mars-familjen utstött från samhället, och allt vändes upp och ned.
Veronica undersöker mindre brottsfall åt hennes kompisar; letar reda på hundar, bakgrundskollar lärare och smyger in på skolan nattetid, men även större fall lägger hon sig i, som mordfallet på Lily,en serie hemska våldtäkter, och allting som det lokala motorcykelgänget sysslar med.

Vad är det då som är så fantastiskt med denna serie? Jo det skall jag säga er, den har allt! Ett snabbt smart manus, välutvecklade karaktärer och storylines, spänning, sarkastisk humor, bra soundtrack, allt!

Huvudkaraktären Veronica är underbar på alla sätt och vis, men det bästa med henne är att man inte gillar henne helt. Manusskrivarna skulle otroligt enkelt kunnat göra henne till en Mary-Sue, men det är inte fallet. Jag tror faktiskt att Veronica är en av mina stora idoler, med skavanker och allt.

Serien slutade dock sändas efter tre säsonger till min, och alla andra Marshmallows stora sorg. Nästa sommar skall det dock komma en film i serien som finansierats av fansen själva via en

Intensiva dagar

Dessa veckor har jag knappt haft tid att tänka, men har varit underbart roligt att fylla sina dagar med aktiviteter.
Nu mera dansar jag fyra dagar i veckan; förra veckan blev faktiskt det rekordtid med 18timmars buggande och foxande vilket känns nästan galet när man tänker på det. Fyra fantastiska träningsdagar, och en halv dansmara på den lokala dansbanan fyllde schemat de dagarna.

Sedan har jag blivit deltagare i KFUM:s projekt engagemangsguiderna (EG). Vi jobbar för att fler ungdomar skall aktivera sig i föreningslivet, och arrangerar aktiviteter för unga i vår stad. Här i månaden var jag på utbildning, och nu arbetar jag och mina kompisar hårt på att starta igång projektet.

Förutom dansen och KFUM, är jag med och arrangerar ett konvent för östasiatisk populärkultur, har börjat lära mig grunderna i persiska samt pluggar en hel del också. Det är underbart. Helt otroligt roligt och intressant.

Jag minns knappt hur det var att spendera hela sina dagar framför datorn eller skolböckerna som jag gjorde i ettan på gymnasiet. Visst var det kul det med (tumblr och youtube är det inget fel på) men det känns som att jag utvecklats eller något. Lite läskigt är det allt med personlig utveckling va?

Livsuppdatering och bra dagar

Jag har haft ett par riktigt bra dagar på sistone. Stunder fyllda med nästan filmiskt fantastiska ögonblick, och just nu känner jag mig oerhört nöjd med livet.

Förra lördagskvällen till exempel. Jag och ett gäng gamla klasskamrater drog då ned på en lokal festival och käkade, och sommarvädret kämpade på trots gula löv i björkarna. Under eftermiddagens gång växte vår grupp, fler och fler bekanta anslöt sig, och mot kvällskvisten undrade vi litet om vart vi skulle ta vägen.  Efter en funderare drog vi till ytterligare en kompis som bodde i närheten, och vi försökte komma på en plan för att överraska grabben. (Överraskningsmomentet blev det däremot inget av eftersom att han såg oss i fönstret på avstånd...)

Kvällen slutade med att gruppen på 10+ personer hängde i en hörnsoffa designad för hälften av det antalet resten av kvällen hemma hos honom. Vi pratade, spelade spel, blev attackerade av världens gulligaste golden retriver, och massor av annat mysigt. Jag älskar känslan som fanns i rummet den kvällen, känslan av att man hör ihop med en grupp människor. Kunde man spara grupptillhörighet på burk så skulle jag. Kalla mig galen, jag vet!

Ett annat ögonblick i veckan som gått var då jag och en kompis efter en sen träning gick för att köpa apelsinjuice i centrum. Det hade redan hunnit bli mörkt, och på torget träffade vi en annan bekant. Det slutade med att vi tre stod och debaterade politik under stjärnhimlen ett bra tag, och det kändes liksom otroligt. Jag älskar att prata med engagerade människor, och man behöver inte ens stå på samma sida i debatten. Finns det entusiasm och åsikter i en människa vill jag nästan bara krama om denne.

Det som kanske påverkat mig mest under de senaste dagarna är dock min klass. Min nya gymnasieklass är urgullig, klasskamraterna var öppna och välkomnande från första dagen, och det känns verkligen som att jag hör hemma med dem på riktigt nu. Lektionerna flyter mestadels förbi, utom någon enstaka klass här och där som man helst skulle undvika, och skoljobbet känns inte överväldigande på något sätt än så länge. Ibland saknar jag min gamla naturklass, som när jag stöter på dem i korridorerna, men på det hela gör det mig inget. Det känns som att jag hamnat rätt nu, och det är kul.

Den Svenska Skoluniformen

Efter att ha spenderat ett år i det strikta brittiska skolsystemet med skoluniformer, lärare i kostym och strafftjänstgöring är jag äntligen tillbaka i den svenska flumskolan.

 I Sverige har vi som ni vet en stor frihet som elever; vi använder mobiler under lektioner, kan komma och gå som vi vill, och skolbänkarna kan utan problem förvandlas till sängar för tupplurar under någon tråkig engelskalektion.

Sen är vi ju helt fria att klä oss i vad som helst i skolan. Förutom mössa då, även om det brukar vara okej även det i de flesta fall. Vi skulle kunna komma till skolan iklädd kanindräkt, i pyjamas, femtiotalsklänning, astronautdräkt eller en onesie. Som gymnasielever i Sverige har vi egentligen oändliga möjligheter att uttrycka oss i våra klädval, men nu när jag är tillbaka i skolmiljön inser jag att så kanske ändå inte är fallet.Det finns en skoluniform även i Sverige, trots att vi låtsas som annat.

I korridorerna syns nämligen endast gråskalor; svarta jeans, gråa oversize stickade tröjor och volangtoppar. Lite färg kan eventuellt förekomma i en stickad sjal, eller ett armband, och då är det alltid en mörk vinröd färg eller en mörkblå nyans. Jag skulle vilja säga att den svenska skoleleven i allmänhet är klädd i mindre färg än den brittiska som är tvingad att bära vit skjorta och svarta kostymbyxor, för britterna försöker alltid pimpa sin uniform med färgglada väskor, smycken och koftor. 

 

Svensk uniform till vänster, brittisk till höger. Vilken föredrar ni?

 Så varför inte regelsätta den svenska skoluniformen? Om vi trycker upp gråmelerade eller vita skolt-shirts med skolans emblem, säger att alla ska ha svarta strech-jeans och grå jumprar, skulle det inte bli mycket enklare då? Ingen förändring hos eleverna skulle behöva ske, och alla de positiva effekterna av skoluniformering skulle ändå ha inverkan. Skolandan skulle stärkas, en större gemenskap skulle kännas, och ingen skulle behöva vara äckligt individuell och ha en mönstrad klänning i turkost någonsin mer i Sverige. Inte för att någon någonsin har haft en sån idiotisk idé, eller hur?

Party like it´s 1312 tonight

När jag såg detta klipp i vintras tyckte jag att det var underbart, och det är det fortfarande. En barockorkester ifrån universitetet i York gick ihop med kammarkören där, och gjorde en oväntad tolkning
av en mer modern låt. Kompositionen lades in i orkesterns normala föreställning, och fnisset från åhörarna när de förstår vad som pågår är fantastiskt.

Ledsångarens röst var oväntad, låtvalet löjligt roligt, och om jag får erkänna gillar jag denna version av låten skarpt. Den har fastnat i skallen på mig ett stort antal gånger. Har ni inte hört orginalversionen kan ni göra det här.

19 augusti

Den nittonde Augusti 2012 stod jag vid den här tiden nervös på Arlanda flygplats redo att lämna Sverige för ett år och ge mig av till Skottland. Idag, precis ett år senare står jag på brinken till ännu ett nytt äventyr, och det är lite pirrigt det med. Jag skall idag börja andra året på gymnasiet, i en ny klass, med nya lärare och med ny studievilja, och det är helt galet.

Efter en enorm paus från "mitt riktiga liv" är det nu dags att bli allvarlig igen; att bli den normala Petra som går det normala Naturvetenskapsprogramet i en normal svensk skola. Inga tokiga uppbåd i de skotska bergen kommer det bli nu mer. Inga skolslipsar ska knytas, inga friterade skolluncher ska köpas, och inte en enda prefekt runda skall vandras vid skolans murar.

Min skola har inte en enda mur här hemma. Ett halvtrasigt stängsel löper utmed en fotbollsplan på ett ställe, men pompösare än så blir det inte. Vad konstigt det är. Det är ingen ordning på skolorna här i Norrland.

Det skall dock bli riktigt kul att börja plugga igen, att träffa allt nytt folk ska dessutom bli jättetrevligt. Vi får se hur det känns efter ett par veckor, men just nu känns allt underbart. ...Trots avsaknaden av pampiga stenmurar och prefektknappar.

Sommarmys

Den sista sommarlovsdagen bjöd på diverse mys för min del. Jag och min familj gick till skogen och gjorde upp en eld, falukorv och pinnbröd skulle det bli till lunch. Min bror försökte imponera med sina kunskaper om tändstål, men i slutändan var det tändstickor som i vanlig ordning fick bli lösningen. Det var jättefint. Strålande sol, inga mygg, men lite väl vindigt viket gjorde att röken från brasan blev lite opålitlig. Vildmarksproblem av högsta klass eller hur?

Under eftermiddagen träffade jag pojkvännen, och vi såg på zombieserien The Walking Dead som vi har börjat följa. Jag är inte direkt rädd för monstren, men det känns ändå säkrare av någon anledning att se serien dagtid... Serien gillas skarpt av oss båda i varje fall.

Nu kvällstid har skolfebern satt igång i kroppen. Imorgon börjar andra året på gymnasiet, och det är med skräckslagen glädje som jag ser fram emot det. Det ska bli riktigt kul att sätta igång igen, men det är sorgligt att ledigheten är slut. Man får hoppas att sommarvädret kan hålla igång ett långt tag till trots att höstens aktiviteter har börjat...

KFUM festival i Prag

Som jag nämnt tidigare for jag på en liten resa förra veckan till Prag, Tjeckiens huvudstad. Jag var på  KFUM:s Europa festival tillsammans med folk från min lokala förening, och för att ni riktigt skall komma in i stämningen som var på området ber jag er att spela ljudfilen ovan, YMCA med Village People.

YMCA är nämligen den internationella förkortningen på KFUM, och festivalen var verkligen internationell. Ca fem till tio tusen föreningsaktiva från hela världen samlades i en stor park i Prag för att dela erfarenheter, ha kul, träffa nytt folk och så klart dansa till Village Peoples kultlåt. Det arrangerades workshops och andra kurser på området, olika länder visade upp sina aktiviteter, det spelades sport överallt, och under hela veckan var det alltid något som pågick.

Själv gick jag en ledarutbildning som KFUM Örebro arrangerade, lärde mig göra ryska dockor av en barngrupp från Moskva, gick på en föreläsning om hur man tar hand om volontärarbetare och mycket annat. På kvällarna hölls det konserter där man mest av allt tappade bort varandra i gruppen men annars var det sjukt bra.

När vi inte hängde på området spatserade vi även runt i själva Prag som är en fantastiskt vacker stad. Det är en oerhört välbevarad plats eftersom att staden bevarades från bombningar under andra världskriget, och som arkitekturnörd gick jag jämt och ständigt och stirrade upp på de höga stenhusen som var prydda med balkonger, dekormålade fasader och så vidare. Att resa runt i centrala Prag gick dessutom väldigt smidigt eftersom att tunnelbanesystemet var i toppklass, och det fanns ett utvecklat spårvagnsnät.

Den statyuppklädda Karlsbron, Prags kanske störstaturistmål

Prag påminde mycket om Italien för mig. Mycket av arkitekturen påminde om Italien, det var fullt med katedraler, hettan i solen var den samma, men skillnaden mellan exempelvis Rom och Prag var avsaknaden av turister i Tjeckien. Visst fanns det turister, souvernirbutiker och  lurendrejare till restauranger kring huvudstråken i staden, men folkmassorna var inte extrema på något sätt. Man kunde spatsera runt i stora delar av gamla staden ensam och inte stöta på en enda skränig folkgrupp. Supermysigt alltså!

En miniversion av Eifeltornet pryder Prags högsta punkt, samt gulliga kanalgränder från centrum

Edvard, Nazanin, jag och vår ledare Kurt väntar på mat inne i ett klosterkök

En del restaurangbesök blev det också för vår grupp. Eftersom att priserna var billiga gentemot Sverige kunde man kosta på sig lite extra glass på fina uteserveringar, och själv drack jag åtskilliga liter iskaffe under veckan. Iskaffe måste vara ett av de nutida underverken, fantastiskt gott i 34 graders värme i varje fall!

Skaparglädje

Art Noveau Självporträtt, Photoshop, ca 5-6h

Efter en resa till Prag nu i sommar har jag fått tillbaka skaparlusten! Jag har börjat rita konstant, måla akryl, sy(!), göra collage och så vidare. Det är nästan galet.

Nu när Prag är Art Noveau konstens hemmastad bestämde jag mig för att göra ett porträtt i sann Alphonse Mucha anda. Mucha var en tjeckisk konstnär och reklammakare som revolutionerade designkonsten i slutet av artonhundratalet, och han hade en väldigt unik detaljrik stil. Under förra läsåret har jag pluggat något galet om denna konstnär, och att äntligen använda kunskaperna var jättekul. Om semi-självporträttet är klart än vet jag inte, jag kanske jobbar vidare på det någon annan gång.

Höstlängtan

När jag förra veckan kikade ut genom fönstret och såg röda blad på rönnen som växer närtill blev jag förskräckt och ganska paff. Jag hade nämligen lyckats att inte ha ett stort tidstänk i sommar och inte börjat räkna ned de sista sommardagarna, och var därför rätt chockad av att se höstens första tecken.

Min förvåning har dock lagt sig nu, och förvandlats till en enorm förväntan. Jag längtar något otroligt efter att börja skolan igen, att få lite struktur på livet, bli mer produktiv och lära känna nya intressanta personer. I höst börjar jag nämligen i ytterligare en ny klass, det är tredje året i rad faktiskt eftersom min skolsituation varit något annorlunda, och det ska bli sjukt intressant att träffa alla nya människor. Jag kan nästan inte vänta tills skolstarten på måndag.

På något sätt känner jag ändå skuld för att tänka på detta vis. Samhället dikterar konstigt nog att man inte riktigt ska vilja lämna sommarledigheten. Jag tror personligen att jag har fått en överdos av ledighet eftersom att jag inte haft någon schemalagd skoltid sedan i slutet av april. I fyra månader har jag mest tjollrat omkring; tittat på loppisar, gått på äventyr, hängt med folk och taget det rätt lungt, och nu har man blivit rätt less. Jag vill jobba igen, nu på en gång!

Men jag är nog lite konstig...

Don't you worry Child

Jag hittade denna underbara version av Swedish House Mafias Don't you worry Child under mina eskapader på nätet idag. Några musikaliska talanger har översatt låten och gjort en "Bollywood möter pianokonsert" version. Fantastiskt!

Sommarliv

Varje sommar reser min familj till Finland en vecka eller så för att hälsa på en sida av släkten. På en liten bondgård i ett samhälle nära Vasa bor och arbetar mina morföräldrar, och där har jag mitt eget lilla sommarparadis. Där finns inget internet, knappt något mobiltäckning heller, och på många sätt är det som att resa tillbaka i tiden att bo där. Familjen odlar egen potatis, eller päron som de kallas på finlandssvenska, det kokas hemmagjord sylt från bären i trädgården och gröt gjord på dagens mjölk äts till frukost.

Under dagarna där gör jag inte speciellt mycket, men har otroligt trevligt ändå. Man plockar lite jordgubbar på morgonkvisten, hälsar på kusinerna som är de närmsta grannarna, ligger i hängmattan och läser eller skuttar omkring i gamla kohagar. Mentalt sätt blir jag väldigt fri i den miljön. Ingenting kan oroa, för det största problem man stöter på under en dag är att man faller ned i ett dike då man försökte plocka några blåklockor, eller att myggen bits på irriterande ställen.

Min morbror som bjuder kossorna på middag i ladugården där flugorna annars härskar.

 

Jag kan knappt ett ord finska trotts att min Mamma är en äkta finne, men ärligt talat är det få i min finska släkt som pratar något annat än svenska till vardags. Det talas dock Juthas-mål, den lokala dialekten, och den kan jag vanligtvis förstå felfritt eftersom att  jag växt upp med den. När mina finska morföräldrar pratar med mina svenska kompisar förstår de däremot sällan ett ord. Ett par dialektord tänkte jag lära er; hadd na koddor i föusi sett, betyder ungefär Hade några kossor i sin ladugård på ren svenska, och en cykel skulle kallas för peedan av min mormor. Dialekten delar många ord med bondskan, och låter ungefär som att ett mumintroll försöker prata norrländska.

Något som jag älskar är att plocka blommor, och när jag befinner mig på landet finns det ju blomster i överflöd så många buketter blir det. En dag hamnade fyra knyten av varierande storlek i vaser inne i huset, och den lilla floristen i mig blev riktigt stolt...

Skyddad från myggen i huvtröja blev det en hel del ritat för mig också denna resa...

JK Rowlings nya bok

Förra hösten släpptes JK Rowlings första bok för vuxna, The Casual Vacancy, vilken fick blandade recentioner från allmänheten. Jag gillade den personligen, även om historiens samhällskritik var lite tung emelleråt.

Igår avslöjades det dock att The Casual Vacancy  inte är Rowlings enda vuxenbok. Hon släppte nämligen en deckare under pseudonymen Robert Galbraith i april detta år; The Cuckoo's Calling.
Boken sålde endast 1500 exemplar men fick bra recensioner och utsågs bland annat till månadens Debutroman i The Library Journal.

Efter avslöjandet har JKR uttalat sig kort till pressen; "Att vara Robert Galbraith har varit en frigörande upplevelse. Det har varit fantastiskt att kunna ge ut en bok utan trycket av förväntningar från läsarna och media, att få feedback bakom ett annat namn har varit ren och skär lycka"

Något som är lite ironiskt roligt kring denna blivande bokserie är att även dessa installationer blev nekade av de stora bokförläggarna, precis som Harry Potter serien. Det var hennes Potter-förläggare som slutligen tryckte dessa böcker med, och många av publiceringarna går nu snopna ännu en gång. Synd för dem kan man tycka, men oerhört skrattretande..

Om deckargenren låter bekant kring JKR för er Potter-nördar så är det bara att backa bak bandet till 2007 då författaren Ian Rankin spred rykten om han sett Rowling skriva detektivhistorier på Edinburghs caféer. För de riktigt inbitna Potter-fansen är pseudonymen inte heller speciellt förvånande. I samband med att den sjunde och sista boken om den lille trollkarlen talade JKR ofta om att ge ut böcker under en pseudonym, och många har bevakat

Den andra boken i serien av Robert Galbraith kommer ges ut under nästa år. I nuläget finns ingen information om boken kommer att publiceras på svenska.

Välkommen!

En ny blogg är en nystart på livet, en tom sida att fylla med texter och bilder för omgivningen och framtida nostalgi trippar.

Under det senaste året resta jag iväg som utbytesstudent till Skottland, och den resan dokumenterade jag i bloggform på abritishfangirl.blogspot.com . Jag blev förtjust och lite fäst i bloggandet, mycket på grund utav den fantastiska responsen jag fick av mina läsare, och de nya kontakter jag skapade utifrån min lilla fjantiga webbsida, så nu har jag beslutat att fortsätta skrivandet.

I denna sprillans nya blogg, som fortfarande saknar design och infrastruktur, kommer ni kunna dyka rakt in i huvudet på mig, en artonårig norrländsk liten tant. Bloggen kommer dokumentera mitt liv i Sverige som är fyllt med pyssel, bageri, äventyr och åsikter med mera. Från en excentrikers liv kan man alltid berätta något har jag insett, och jag hoppas ni kommer följa med mig i detta lilla projekt!