Höstlängtan

När jag förra veckan kikade ut genom fönstret och såg röda blad på rönnen som växer närtill blev jag förskräckt och ganska paff. Jag hade nämligen lyckats att inte ha ett stort tidstänk i sommar och inte börjat räkna ned de sista sommardagarna, och var därför rätt chockad av att se höstens första tecken.

Min förvåning har dock lagt sig nu, och förvandlats till en enorm förväntan. Jag längtar något otroligt efter att börja skolan igen, att få lite struktur på livet, bli mer produktiv och lära känna nya intressanta personer. I höst börjar jag nämligen i ytterligare en ny klass, det är tredje året i rad faktiskt eftersom min skolsituation varit något annorlunda, och det ska bli sjukt intressant att träffa alla nya människor. Jag kan nästan inte vänta tills skolstarten på måndag.

På något sätt känner jag ändå skuld för att tänka på detta vis. Samhället dikterar konstigt nog att man inte riktigt ska vilja lämna sommarledigheten. Jag tror personligen att jag har fått en överdos av ledighet eftersom att jag inte haft någon schemalagd skoltid sedan i slutet av april. I fyra månader har jag mest tjollrat omkring; tittat på loppisar, gått på äventyr, hängt med folk och taget det rätt lungt, och nu har man blivit rätt less. Jag vill jobba igen, nu på en gång!

Men jag är nog lite konstig...