Den Svenska Skoluniformen

Efter att ha spenderat ett år i det strikta brittiska skolsystemet med skoluniformer, lärare i kostym och strafftjänstgöring är jag äntligen tillbaka i den svenska flumskolan.

 I Sverige har vi som ni vet en stor frihet som elever; vi använder mobiler under lektioner, kan komma och gå som vi vill, och skolbänkarna kan utan problem förvandlas till sängar för tupplurar under någon tråkig engelskalektion.

Sen är vi ju helt fria att klä oss i vad som helst i skolan. Förutom mössa då, även om det brukar vara okej även det i de flesta fall. Vi skulle kunna komma till skolan iklädd kanindräkt, i pyjamas, femtiotalsklänning, astronautdräkt eller en onesie. Som gymnasielever i Sverige har vi egentligen oändliga möjligheter att uttrycka oss i våra klädval, men nu när jag är tillbaka i skolmiljön inser jag att så kanske ändå inte är fallet.Det finns en skoluniform även i Sverige, trots att vi låtsas som annat.

I korridorerna syns nämligen endast gråskalor; svarta jeans, gråa oversize stickade tröjor och volangtoppar. Lite färg kan eventuellt förekomma i en stickad sjal, eller ett armband, och då är det alltid en mörk vinröd färg eller en mörkblå nyans. Jag skulle vilja säga att den svenska skoleleven i allmänhet är klädd i mindre färg än den brittiska som är tvingad att bära vit skjorta och svarta kostymbyxor, för britterna försöker alltid pimpa sin uniform med färgglada väskor, smycken och koftor. 

 

Svensk uniform till vänster, brittisk till höger. Vilken föredrar ni?

 Så varför inte regelsätta den svenska skoluniformen? Om vi trycker upp gråmelerade eller vita skolt-shirts med skolans emblem, säger att alla ska ha svarta strech-jeans och grå jumprar, skulle det inte bli mycket enklare då? Ingen förändring hos eleverna skulle behöva ske, och alla de positiva effekterna av skoluniformering skulle ändå ha inverkan. Skolandan skulle stärkas, en större gemenskap skulle kännas, och ingen skulle behöva vara äckligt individuell och ha en mönstrad klänning i turkost någonsin mer i Sverige. Inte för att någon någonsin har haft en sån idiotisk idé, eller hur?

Party like it´s 1312 tonight

När jag såg detta klipp i vintras tyckte jag att det var underbart, och det är det fortfarande. En barockorkester ifrån universitetet i York gick ihop med kammarkören där, och gjorde en oväntad tolkning
av en mer modern låt. Kompositionen lades in i orkesterns normala föreställning, och fnisset från åhörarna när de förstår vad som pågår är fantastiskt.

Ledsångarens röst var oväntad, låtvalet löjligt roligt, och om jag får erkänna gillar jag denna version av låten skarpt. Den har fastnat i skallen på mig ett stort antal gånger. Har ni inte hört orginalversionen kan ni göra det här.

19 augusti

Den nittonde Augusti 2012 stod jag vid den här tiden nervös på Arlanda flygplats redo att lämna Sverige för ett år och ge mig av till Skottland. Idag, precis ett år senare står jag på brinken till ännu ett nytt äventyr, och det är lite pirrigt det med. Jag skall idag börja andra året på gymnasiet, i en ny klass, med nya lärare och med ny studievilja, och det är helt galet.

Efter en enorm paus från "mitt riktiga liv" är det nu dags att bli allvarlig igen; att bli den normala Petra som går det normala Naturvetenskapsprogramet i en normal svensk skola. Inga tokiga uppbåd i de skotska bergen kommer det bli nu mer. Inga skolslipsar ska knytas, inga friterade skolluncher ska köpas, och inte en enda prefekt runda skall vandras vid skolans murar.

Min skola har inte en enda mur här hemma. Ett halvtrasigt stängsel löper utmed en fotbollsplan på ett ställe, men pompösare än så blir det inte. Vad konstigt det är. Det är ingen ordning på skolorna här i Norrland.

Det skall dock bli riktigt kul att börja plugga igen, att träffa allt nytt folk ska dessutom bli jättetrevligt. Vi får se hur det känns efter ett par veckor, men just nu känns allt underbart. ...Trots avsaknaden av pampiga stenmurar och prefektknappar.

Sommarmys

Den sista sommarlovsdagen bjöd på diverse mys för min del. Jag och min familj gick till skogen och gjorde upp en eld, falukorv och pinnbröd skulle det bli till lunch. Min bror försökte imponera med sina kunskaper om tändstål, men i slutändan var det tändstickor som i vanlig ordning fick bli lösningen. Det var jättefint. Strålande sol, inga mygg, men lite väl vindigt viket gjorde att röken från brasan blev lite opålitlig. Vildmarksproblem av högsta klass eller hur?

Under eftermiddagen träffade jag pojkvännen, och vi såg på zombieserien The Walking Dead som vi har börjat följa. Jag är inte direkt rädd för monstren, men det känns ändå säkrare av någon anledning att se serien dagtid... Serien gillas skarpt av oss båda i varje fall.

Nu kvällstid har skolfebern satt igång i kroppen. Imorgon börjar andra året på gymnasiet, och det är med skräckslagen glädje som jag ser fram emot det. Det ska bli riktigt kul att sätta igång igen, men det är sorgligt att ledigheten är slut. Man får hoppas att sommarvädret kan hålla igång ett långt tag till trots att höstens aktiviteter har börjat...

KFUM festival i Prag

Som jag nämnt tidigare for jag på en liten resa förra veckan till Prag, Tjeckiens huvudstad. Jag var på  KFUM:s Europa festival tillsammans med folk från min lokala förening, och för att ni riktigt skall komma in i stämningen som var på området ber jag er att spela ljudfilen ovan, YMCA med Village People.

YMCA är nämligen den internationella förkortningen på KFUM, och festivalen var verkligen internationell. Ca fem till tio tusen föreningsaktiva från hela världen samlades i en stor park i Prag för att dela erfarenheter, ha kul, träffa nytt folk och så klart dansa till Village Peoples kultlåt. Det arrangerades workshops och andra kurser på området, olika länder visade upp sina aktiviteter, det spelades sport överallt, och under hela veckan var det alltid något som pågick.

Själv gick jag en ledarutbildning som KFUM Örebro arrangerade, lärde mig göra ryska dockor av en barngrupp från Moskva, gick på en föreläsning om hur man tar hand om volontärarbetare och mycket annat. På kvällarna hölls det konserter där man mest av allt tappade bort varandra i gruppen men annars var det sjukt bra.

När vi inte hängde på området spatserade vi även runt i själva Prag som är en fantastiskt vacker stad. Det är en oerhört välbevarad plats eftersom att staden bevarades från bombningar under andra världskriget, och som arkitekturnörd gick jag jämt och ständigt och stirrade upp på de höga stenhusen som var prydda med balkonger, dekormålade fasader och så vidare. Att resa runt i centrala Prag gick dessutom väldigt smidigt eftersom att tunnelbanesystemet var i toppklass, och det fanns ett utvecklat spårvagnsnät.

Den statyuppklädda Karlsbron, Prags kanske störstaturistmål

Prag påminde mycket om Italien för mig. Mycket av arkitekturen påminde om Italien, det var fullt med katedraler, hettan i solen var den samma, men skillnaden mellan exempelvis Rom och Prag var avsaknaden av turister i Tjeckien. Visst fanns det turister, souvernirbutiker och  lurendrejare till restauranger kring huvudstråken i staden, men folkmassorna var inte extrema på något sätt. Man kunde spatsera runt i stora delar av gamla staden ensam och inte stöta på en enda skränig folkgrupp. Supermysigt alltså!

En miniversion av Eifeltornet pryder Prags högsta punkt, samt gulliga kanalgränder från centrum

Edvard, Nazanin, jag och vår ledare Kurt väntar på mat inne i ett klosterkök

En del restaurangbesök blev det också för vår grupp. Eftersom att priserna var billiga gentemot Sverige kunde man kosta på sig lite extra glass på fina uteserveringar, och själv drack jag åtskilliga liter iskaffe under veckan. Iskaffe måste vara ett av de nutida underverken, fantastiskt gott i 34 graders värme i varje fall!

Skaparglädje

Art Noveau Självporträtt, Photoshop, ca 5-6h

Efter en resa till Prag nu i sommar har jag fått tillbaka skaparlusten! Jag har börjat rita konstant, måla akryl, sy(!), göra collage och så vidare. Det är nästan galet.

Nu när Prag är Art Noveau konstens hemmastad bestämde jag mig för att göra ett porträtt i sann Alphonse Mucha anda. Mucha var en tjeckisk konstnär och reklammakare som revolutionerade designkonsten i slutet av artonhundratalet, och han hade en väldigt unik detaljrik stil. Under förra läsåret har jag pluggat något galet om denna konstnär, och att äntligen använda kunskaperna var jättekul. Om semi-självporträttet är klart än vet jag inte, jag kanske jobbar vidare på det någon annan gång.

Höstlängtan

När jag förra veckan kikade ut genom fönstret och såg röda blad på rönnen som växer närtill blev jag förskräckt och ganska paff. Jag hade nämligen lyckats att inte ha ett stort tidstänk i sommar och inte börjat räkna ned de sista sommardagarna, och var därför rätt chockad av att se höstens första tecken.

Min förvåning har dock lagt sig nu, och förvandlats till en enorm förväntan. Jag längtar något otroligt efter att börja skolan igen, att få lite struktur på livet, bli mer produktiv och lära känna nya intressanta personer. I höst börjar jag nämligen i ytterligare en ny klass, det är tredje året i rad faktiskt eftersom min skolsituation varit något annorlunda, och det ska bli sjukt intressant att träffa alla nya människor. Jag kan nästan inte vänta tills skolstarten på måndag.

På något sätt känner jag ändå skuld för att tänka på detta vis. Samhället dikterar konstigt nog att man inte riktigt ska vilja lämna sommarledigheten. Jag tror personligen att jag har fått en överdos av ledighet eftersom att jag inte haft någon schemalagd skoltid sedan i slutet av april. I fyra månader har jag mest tjollrat omkring; tittat på loppisar, gått på äventyr, hängt med folk och taget det rätt lungt, och nu har man blivit rätt less. Jag vill jobba igen, nu på en gång!

Men jag är nog lite konstig...