Recap av första dagarna som student

Det är inte klokt att knappt två dagar gått denna vecka, för det känns som ett halvt liv passerat dessa få timmar.

Igår träffades vi nya studenter varandra för första gången inne på kårhuset som ligger på sjukhusområdet. 120 yra höns (T1-elever) sprang omkring i trapporna och spridde byggdamm i hela huset. Kårhuset håller nämligen på att renoveras, så det var kanske lite extra rörigt. Provisorisk kårlegitimation fixades, och sedan satt vi hipp som happ och fikade. Jag hälsade på så många som gick, och kanske hälften av namnen satte sig, men alla sitter ju i samma situation så det var nog lugnt.

Vi har redan blivit tillsagda att lyssna till "Kandidaten" så det funkar som titel för alla då man tappat de riktiga tilltalsnamnen...

Studentkåren gav oss även en genomtänkt välkomstpresent; en tygkasse fylld med ett studentnödkit. Där fanns både toapapper, nudlar, informationsark, choklad penna och anteckningsblock. Det blev många skratt då folk kikade i sina påsar.



Under eftermiddagen mötte jag upp med en av mina bästa kompisar som faktsikt också börjat studera i Umeå. Vi lagade mat i mitt korridorskök och typ debriefade.

Kvällen spenderades med min nollegrupp. Eftersom att vi är otroligt många studenter har vi delats in i mindre sektioner för att vi ska kunna lära känna några lite extra. Min grupp, supertvåorna, gick först en rundvandring på sjukhuset och campus för att sedan dra hem till en av ledarna för att fika och dansa. På Umeå universitet finns nämligen en tradition bland läkareleverna sedan tio år tillbaka att alla ska dansa nolldansen, en enkelt koreograferad dans till en gäll 90tals låt. Dansstegen är inspirerade av programmet och inkluderar moves som "Rigor Mortis (likstelhet)" och "dubbelhelix". Det är kanske inte vackert, men väldigt roligt.



Idag har jag dock blivit läkarstudent på riktigt. Först väntade upprop i den stora hörsalen, och sedan fick vi allmän information om programmet, den kommande hösten, IT-system osv. Vi blev bjudna på lunch av våra nollegrupper och våra generaler höll givetvis koll på oss hela tiden. Eftermiddagens föreläsningar bestod av två pass, först berättade en ST-läkare om varför man ska bli allmänläkare, och sedan gjorde en lungspecialist detsamma. 

Det var givetvis mycket inspirerande, och folk pratade konstant i pauserna. Att vi studenter har olika bakgrund var väldigt tydligt, när det var frågestund. Här finns studenter som aldrig varit i kontakt med vården, veteraner som arbetat 16 år som fysiotereapeut, och en grym blanding där emellan. Vissa funderade vad allmäntjänstgöring var, och andra ville diskutera storlekar på nålar som visades på presentationsbilderna. Jag tror variationen är grymt givande för gruppen, och det ska bli inressant att se hur den spelar roll när vi gör våra grupparbeten.

Det kommer nog ta ett tag innan jag riktigt insett att detta nu är verkligheten, och det som skall bli min vardag. Tre veckors omställningstid ger jag mig själv. Minst.