Plugget har minst sagt dragit igång nu. Före denna vecka trodde jag verkligen att jag kunde det här med att plugga, att jag hade tekniken, fokus, och förmågan. Det känns lite som att en har gått in i en vägg av biokemi nu.
Kursen känns inte jättemastig, men det är nog upplägget jag är ovan vid. Föreläsningarna tycker jag går fint, där känns allt material lättförstått och det går rakt in i skallen. Mestadelen av det vi ska lära oss behöver vi studenter dock pressa in i våra huvuden under egen tid, och det är där skon skaver.
Det är svårt att veta vad en ska plugga på eller lägga tid på, när det enda vi har att gå på är ett par meningar i en veckoplan, och att försöka ta sig igenom studielitteraturen är inte heller någon lätt process. Jag trodde ju att jag kunde sådant här, att skriva bra anteckningar har ju varit min grej.
Men men, jag känner igen mig själv i hjälplösheten, och det ger mig en typ av trygghet. Känns idag faktiskt mycket likt mina första veckor utomlands som utbytesstudent för snart tre år sedan. När jag reste iväg till Storbrittanien trodde jag ju också att den upplevelsen skulle gå smärtfritt, för jag kunde ju engelska redan innan. Host! Så var ju inte riktigt fallet, men eftersom att det året ändå gick bra i slutändan bör dessa studier lösa sig även de.
Det har ju dock hänt mycket trevliga saker också sedan jag sist skrev. I helgen träffade jag massor av gamla kompisar från gymnasiet, och det var kul att hänga med dem igen. Har även varit på diverse föreningsmöten, och njutit av höstsolen bäst det gått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar